Ja tack!

Snälla tomten, ge mig! Så jag slipper knåda mormors goda limpor med händerna.
Är det nån som känner sig manad så kostar den endast 6000 kr, men det finns en billighetsvariant som kostar två lapp som jag skulle bli mer än glad över att få äga.

Lycka

Så kan man lägga ytterligare en händelse på schemat som kommer förgylla min vår. Den 27:e mars närmre bestämt, tre dagar efter hemkomst. Då ska han spela ljuv musik för mig.
Jag tackar ja!

S, du kommer väl med mig? =D

eller...

som att slå på teven efter kl tolv och få upp en porrkanal med vidriga sillisar... (inte ett äventyr, inte på det goda sättet iaf..)

Jävligt många eller

Idag läste jag en himla fin dikt på kontoret. Den gick typ ut på att fånga dagen. Min jobbarkompis blev dyster. Hon sa att varför är man inte mer såhär?
Jag läste den och blev glad.
Det är sä här jag lever, tänkte jag.
Jag tycker att det mesta jag gör är ett äventyr, jag ser det som så. Oavsett om jag går till babyl en vanlig torsdag, spelar killer och vinner en öl, eller om jag går hem och gör snöänglar i nyfallen snö, eller om jag bara är hemma och myser en kväll, eller om jag bara åker en tur till Ullared (åka vilse eller inte) eller bara vara på fest och dricka sangria och stifta nya bekantskaper eller bara åka till Vietnam och få nya perspektiv på livet (kanske). Jag är sådan att jag allt som oftast lever för stunden. Jag hatar det mesta som är planerat och älskar det som faller in spontat. Har jag inte åkt den där jävla öresundsbron en tisdag och jag och några vänner får för oss att göra det, så gör vi det. Eller om vi helt enkelt får för oss att åka till Arvika trots jobb, så gör vi det. (Problemet är då att man måste ha en jävla charm för att slingra sig ur det, och det har jag. Nog, kanske) Så enkelt är det. Faktiskt.

Det jag vill komma fram till (klyschigt (stavar man så?) eller ej) men:

Carpe diem!

...

Mitt tålamod är katastrofalt dåligt. Nu har det satts på prov två gånger, och efter den andra gången så stängde jag ner hela skiten, svor lite och höjde volymen på stereon. Nu skiter jag fullständigt i att bränna en Ullared-road-music-skiva, fast det hade varit mycket trevligt att ha en imorron, kanske kan jag fjäska lite för min man när han kommer hem...

Imorron blir det till att gå upp vid fyrahugget för att bege mig till Ullared med Håkan, Stina och Hampus. Det hela kan bli en minst sagt intressant historia, vi får se hur det går. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra där dock, brukar man inte handla en himla massa skit? Jag har ingenting direkt som jag ska kolla efter, några julklappar möjligtvis typ råttfällan närmre bestämt (eller är det nån annan som har köpt det till Saga redan? Lotta hjääälp!) Men känner jag mig själv rätt så kommer jag väl hem med onödigt mycket skit, som man sen, när shoppingruset lagt sig undrar varför ihelvete man köpte det för.
Förmodligen gör av med mer pengar jag tjänar genom att jobba, så det hade antagligen varit mer lönsamt att byra bort passet men vad tusan, det är ju en kul utflykt.

I helgen har jag bland annat önskat Elektric med Leila K minst tre gånger inom loppet av en timme, fylleringt personer jag inte träffat på länge, beställt en köttpizza, druckit sangria och en hel del annat, i det stora hela en väldigt angenäm helg.
Jag har också mailat norrlänningen som kanske skulle gadda mig, och nu är det inte kanske längre. Han tyckte att det var en skitbra idé, jättefin bild och han ville absolut tatuera mig på mässan. På fredan närmre bestämt, spikat & klart! Nu ska vi bara pratas vid lite mer i telefon och inte mig emot, han pratar ju norrländska! (Och jag tänker inte berätta vad det är här på bloggen eftersom det finns folk som läser som jag vill hålla det hemligt för tills det är klart.)
Nu känns de förbaskade gråblaskmånaderna inte så himla farliga längre. Om två månader drar vi till värmen i fem veckor, och månaden efter hemkomst en finfin tatuering.
Sen kommer jag kasta mig i famnen på en sommar som ska spenderas i torpet och en vecka på Roskilde.

Always look on the bright side of life!

Tatueringsplaner. Igen.

Efter min förra misslyckade tatueringsplan har nu en ny plan börjat ta form. Eller den har redan tagit form, jag vet precis hur jag vill ha den och vart jag ska ha den. Problemet är bara att det är en väldigt speciell tatuering som inte vilken tatuerare som helst kan göra så det har krävts en hel del letande.
Jag fastnade för två.
Den ene i Norrbotten och den andre i Philaldelphia. Valet var inte helt enkelt eftersom den i Norrbotten har bokningsstopp fram till juli, så man kan räkna med ett års väntetid, och Philaldelphia ligger ju några mil härifrån så att säga. (Och det skulle dröja minst ett år innan jag ens har råd att åka dit.) Jag är ju dessutom väldigt ivrig av mig, så har jag väl bestämt mig för något vill jag göra det NU, men klokheten får nu ta överhanden för jag skulle ta livet av mig om jag inte blev nöjd med tatueringen som jag låter någon annan göra. Jag nöjer mig inte med någon annan!

Hur som haver...
Jag ringde upp till norrbotten för att höra mig för, (och fick höra underbar dialekt)och han bekräftade det jag redan visste, ungefär ett års väntetid. Jag sa att jag bodde i Norrköping så att jag inte åkte dit för att chansa på en dropp in tid. Då säger denna ljuva stämma att han minsann ska åka hit på tatueringsmässan i april så han bad mig skicka över bilden till honom så kanske han kunde gadda mig där på mässan. I april.

Ibland har till och med jag tur!

Ibland, sa jag... det är ju inte ens spikat än, men ändå.

Julfint

Tisdag och två dygn efter en fantastisk oslohelg känner jag fortfarande av sviterna. En helg som bestod av mycket skratt, vin och skitsnack, svindyr mat (och öl)rockbarshäng och efterfester samt en borttappad (läs bortsupen) plånbok.
Jag är otroligt trött, märkligt att jag klarade mig undan bakfyllan både lördan och söndan och så kommer den nu istället.

Jag är trots min trötthet mäkta nöjd med vår julfina lägenhet som jag under gnäll storstädade och adventspyntade igår, men ack vad det var värt all möda. Nu vill jag vara instängd här i flera dygn utan att behöva gå utanför dörren men jag har jobb som behövs jobbas, träning som ska tränas och fika som ska fikas så inget med det alltså. Nästa husliga sysslor blir julbak och julskinkekok. Sen när julen väl kommer så är det bara till att jobba hela julhelgen, tacksamt! Förhoppningsvis hinner jag iaf med halva Kalle anka och julmatsrester hemma hos mormor och morfar, och det är nästan huvudsaken.