Något att säga.

En heder till er greenpeace:are där ute, jag vill gärna ha en renare planet men jag är verkligen inte intresserad av att höra låånga utlägg om en sådan när jag är på väg till träningen. Eller på väg hem svettig och dan från träningen. Inte heller vill jag göra det när jag har en skrikande bebis i vagnen. Nu har ni börjat ränna även på Kungsgatan vilket gör att ni haffar mig ungefär varje dag.
Lämna mig ifred, okej!
Förresten inger ni inte allt för bra förtroende om erat brinnande intresse när en av er fimpar en cigarett mitt på marken.

Och till dig på den där yves rocherbutiken i stan, det var fruktansvärt oproffsigt av dig att spruta parfym på mig i tron om att jag var intresserad av att lukta. Då hade jag i så fall använt en av de där pappersstickorna som är just för det ändamålet. Nu fick jag duscha bort en illaluktande och väldigt stark parfymlukt istället.
Tack!

Den där mörkhåriga flicksnärtan som är med i NT´s nöjespanel, vad gör du där? Har inte en susning om vem Louise Hoffsten är och kan inte uttala dig om Marcus Birro. Frågan är om du någonsin svarat på en fråga som har med annat än mode eller teve att göra?

Farmor, all kärlek till dig, men även om du orkat bära Kajsa så hade jag nog ändå inte bett dig om att vara barnvakt. Jag hade varit rysligt orolig över att hon blev bortglömd då. Och Kajsa använder sin napp precis så mycket hon vill, du är 83 bast och således uppvuxen på stenåldern med föråldrande åsikter, jag vill inte vara en vandrande napp.

All förståelse och sympati för Abbes pappa men nu saknar jag din blogg. Vill läsa om de där skitgoa killarna och deras upptåg. Vill skratta och gråta om vartannat. Kom tillbaks snart va!?

Alla ni som tänkt kolla på lägenheten på Sandgatan på måndag, gör inte det. Det är bara att ödsla er tid, jag har nämligen hört att den ska vara *genomrutten och renoverad av fuskbyggare.

Och vet ni? Imorse tog Kajsa tag med bägge händerna om nappflaskan och nästan höll i den själv. Anar ni vad det innebär? Att jag nog inom en snar framtid inte behöver sitta brevid henne i babysittern och ge henne mat, utan kan faktiskt ge henne flaskan att äta själv. På så sätt kan vi verkligen minimera den här med *närhet.

*1. Det vet jag inte alls, men om folk tror det så vore det skitbra eftersom den kanske blir lite billigare för mig & Martin

*2. Nu har jag hört det en gång för mycket: att en bebis som inte ammar inte får någon närhet. Eller säger att de ammar för att ge närhet. Stackars bebis när den slutar amma, får den ingen närhet då?

Och nä, jag har ingen större tilltro på mänskligheten, därför måste jag klargöra att jag var ironsik. Jag ger alltså inte Kajsa mat i babysittern. Och jag tror visst att en bebis som ammar får närhet även när den inte ammar. Men att Kajsa får precis lika mycket. Äh, ni fattar...

Så det var nog allt.
Tack o hej!

Ps. fortsätt gärna att ge er till känna i inlägget nedan.

En uppmaning.

Nu vill jag veta. Jag sitter här och fläker ut mitt liv till höger och vänster utan att ha nån aning om vilka som läser. Jag vet några få, till exempel Helena, Jos och Tessan och några fler. Kanske är det bara ni? Men är det fler så kan ni väl för tusan ge er till känna, bara för att jag är så rysligt nyfiken.

Se så, kom igen nu!

Note to myself.

Drick ALDRIG tre kopper kaffe efter kl 18, du vet ju så väl att du inte kan sova sen!

Funderingar...

Jo, och så är det en sak jag har tänkt mycket på. Alla dessa bloggar, det är liksom gjort för att få oss, framförallt nyblivna mammor att få dåligt samvete. Är det inte för det ena så är det det andra liksom.
Jag läser till exempel bloggar där det står att idag var jag hemma och myste och lekte heeela dan med lilla Greta. Greta är max fyra månader. Då undrar jag: hur leker man en hel dag med en bebis? Är jag en dålig mamma nu, som inte underhåller Kajsa hela tiden? Det är ju inte som så att man leker datten direkt. Eller kurragömma. Härhemma går det till som så att jag sjunger hål i Kajsas stackars öron. Imse vimse, en kulen natt osv osv. Sen flyger vi lite flygplan emellanåt och gör lite sittövningar. Sen är det inte mycket mer. Hon tröttnar och jag tröttnar. När hon tröttnar ligger hon hellre i babygmet och pratar med grodan eller med sig själv i spegeln. Eller så sover hon. Då passar jag på att hänga framför datorn, städa, laga mat eller något annat husligt. Men leka? En hel dag?

Så kan jag få dåligt samvete över det jag själv skriver. Som det förra inlägget, det om Kajsas sovvanor. Tänk om folk tror jag tycker att jag, eller snarare min bebis är lite förmer än alla andra? Bara för att jag skrev att hon är fantastisk duktig på att sova. Eller när jag skriver om att hon börjar få tänder? Är jag en sån som i min tur ger upphov till oro eller dåligt samvete på nåt knasigt vänster?
Då ska jag passa på att säga att hon förmodligen inte kommer snurra runt från rygg till mage av fri vilja förrens hon är 12 och inte kommer gå förrens hon är byxmyndig. Ungefär. Att ligga på mage är nämligen det värsta hon vet, och att ens försöka stå på sina små klubbor till ben är näst intill lönlöst. Hon har likosm ingen styrsel alls.
Kanske borde jag bara sluta analysera allt?

....

Och ja, jag har druckit sanslöst mycket kaffe idag. Därför är jag vaken med en hjärna på högvarv fast klockan är slagen för länge sedan.

Om en liten Kajsa och om en lägenhet.

Jag läser om och hör om mammor vars bebisar inte riktigt vill sova om nätterna. Och jag tänker att det där med sömnlösa nätter var ju så jag hade sett ett liv som småbarnsförälder. Nu är inte mitt liv som småbarnsförälder så. Ännu. För jag tänker inte om den perioden kommer -utan när den kommer -då kommer jag få en chock. Jag har fått förmånen att få sova hela nätter ända sedan Kajsa var typ två veckor. Ibland får hon för sig att vakna vid fyra, fem men då somnar hon om efter att ha käkat för att sova till nio igen. Annars sover hon från cirkus halv åtta, åtta fram till sju ungefär. Och så tänker jag att kanske hade det varit bättre att ha den där sömnlösa perioden nu, när man var inställd på det, än att den kommer senare när man vant sig vid bekvämligheten att sova hela nätter.
I övrigt har hon haft en grinperiod ett par dagar, det är inte mycket som passar henne och smågnäller mest hela tiden. Funderar på om det kan vara tänder på G men har avfärdat det då jag tycker det verkar vara lite tidigt, men så sa mamma att jag fick tänder då jag var runt 3,5 månad. Inte omöjligt alltså, och förhårdnader (?) i tandkött och allt gnidande med fingrarna i munnen tyder onekligen på det...

Ytterligare ett konstaterande är att hon inte riktigt gillar när det är mycket folk omkring henne. Har varit på två kalas på en vecka, och bägge gångerna har hon varit trumpen(?) som tusan. Lite mycket intryck för en så liten krabat antar jag. Hon vill ta in mer och vara med mer ön hon klarar.

Och så en sak till...
Vi ska kolla på lägenhet på måndag, och vilken lägenhet sen! Den har allt vi nånsin längtat efter! Stoor balkong (inglasad dessutom), badkar, fördraget till tvättmaskin (vilket gör min kära pappa mest glad), hiss, samt garage man kan hyra till. Dessutom är den precis makalöst fin och ligger alldeles utmärkt. Och på fredag får vi veta hur långt vi kan sträcka oss i en eventuell budgivning.
Heja oss!

Dyngkåt och hur helig som helst.

Men åh vad jag vill gå på det här. Är det någon som kan tänkas hänga med? Lär ju bli sjukt kul och jag släpar inte gärna med mig en högst ovillig karl...

Om vad som platsar i förråd och inte.

Nu har jag drabbats av en sån där period då jag bara SKA HA en ny tatuering. Idag ska jag göra slag i saken och gå ner och prata med nån hygglig kille som kan det där med nålar, rita, färger och sånt.
För att göra hans arbete lite smidigare tänkte jag se om jag kunde hitta några bilder i tatueringstidningar att klippa ut så kan jag visa honom dem och säga ungefäär såhär, fast lite mer såhär och inte i den färgen för den är fuul och så vidare och så vidare.
Jag vet att jag ska ha de där tidningarna någonstanns, problemet är var. När jag frågade Martin var mina bokkartonger stod i förrådet förklarade han för mig att de stod längt ner och nästintill omöjliga att komma åt utan att riva ut hela förrådet. Han ansåg nämligen att de hade absolut lägst prio av allt därnere. Suckande gick jag ner för att leta.
Vad fann jag? Jo, att skolkataloger från 87, gamla nintendospel, kablar och skolböcker (alltihop hans grejer) hade absolut högst prio, mer prio än allt annat i förrådet.

Jag tackar ja!

Så bästa Sofie, de där tidningarna jag lånade av er för en sisådär två år sedan tycks vara omöjliga att hitta. Kan till och med vara så att min karl har slängt dem eftersom han anser att de har så låg status att de inte ens platsar i ett mörkt förråd.
Förlåt!

.....

Jag hade tänkt att skriva ett inlägg om hur mycket kärlek det är i vårat hem just nu. Allting är så himla fantastiskt och vi är lite som nykära på nytt, fast gånger hundra eftersom vi har världens finaste bebis som vi skapat som vi inte hade för 3,5 år sedan.
Men det där får vi ta senare, när jag inte är så bitter på att mina böcker inte anses platsa in i ett förråd ens...