Lite ynk.

Jag försöker tappert genomlida min sista jobbhelg på väldigt, väldigt länge. Men att arbeta 2 x 11,5 timmespass när näst intill varenda del av kroppen säger nej, känns inte toppen när man ska lyfta, slita och gno. Dessutom är bebis ovanligt vild och bökar om värre än vanligt. Över lag tycker jag den här lille krabaten i magen är betydligt vildare än Kajsa var. Och herregud så gravid jag känner mig! Och detta trots tre månader kvar till bf. Den här känslan av att vara tung och osmidig kom inte förrän i typ 9e månaden sist. (Okej, med viss försköning, men nästan.)
Dagens plus är dock att jag fått gratis sushi till lunch vilket gjorde dagen lite lättare. För övrigt åt jag sushi igår också så nu borde M slippa mitt tjat ett tag framöver.

Nu: Bara 45 minuter kvar tills jag får gå hem till man och ett sovande barn. Heja, heja!

Om att välja film.

Vi ska kolla på film här hemma. Har varit sugen på Rabbit hole en längre tid nu, men frågan är om jag är redo för den ångest och gråtfest den kommer framkalla? Sist vi såg en brutalt ångestladdad film, Blue valentine (måste ses!) så dog jag lite inombords och tårarna ville inte riktigt sluta rinna. Men vad ser man annars då? Om man bara vill ha lite lagom ångest, eller ingen ångest alls utan bara en mysig feel goodfilm typ My blueberry nights/A love song for Bobby Long/Amelie från Montmarte?

Published with Blogger-droid v1.6.9

Tacksamhet.

Dagens snällaste är helt klart kvinnan som hoppade av spårvagnen och sprang efter oss när hon upptäckte att Kajsa kastat ifrån sig hundskrället i spårvagnsgången. Jag tror aldrig hon riktigt förstod vidden av det hon gjorde, för vad hade vi gjort utan den prickiga hunden?
Dessutom fick hon vänta in nästa spårvagn eftersom hon hoppat av för tidigt. Så väldigt snällt att jag blev helt tårögd. (Okej, det hör ju inte direkt till ovanligheterna nu mera, men ändå.)

Kvällspigg.

Oj oj oj här händer grejer! På bara ett par timmar har i stort sett alla köksskåp blivit tömda. Porslin har virats in i papper, lock har hittat sin plastbyttsägare, kartonger har fyllts och staplats. Stereon nerpackad, tavlor borta från väggarna, och ja, flyttkaos.
Jag begriper inte riktigt var all kvällsenergi kommer ifrån? Först tung i huvudet och trött hela dagen och bara längtat efter att få sova. Och sen bara illpigg. Nu har dock bebis satt sig på tvären (bokstavligen) och ryggen börjar säga ifrån, bäst att hoppa i sängs omedelbums alltså.

..

Jag måste verkligen lära mig att inte vara så glupsk. Nu sitter jag här igen med magknip från helvetet efter att ha tryckt i mig spagetti och köttfärssås alldeles för snabbt.
Också gjorde jag precis en hyllning till vardagen, jag måste verkligen förträngt hur mycket jag saknar att sitta vid matbordet och äta färdigt i lugn och ro..

En hyllning till vardagen.

Jag slås väldigt ofta av hur jag har värderat om min syn på livet sedan Kajsa kom.
Förr var en lyckad fest höjdpunkten på veckan. När fredagen blev eftermiddag började telefonerna gå varma, vad händer ikväll? Fest?
Hände inget speciellt så fick man helt enkelt ta tag i det själv. Bolis och ett gäng Kung och två paket cigg så var kvällen räddad. Alltid någon som ville festa, för vid den här tiden var alla på samma våglängd.
Söndag var pizzans, soffans och inte allt för sällan också ångestens dag. Den övriga veckan, måndag till torsdag var en enda lång transportsträcka för att komma till helgen då allt det roliga hände. Vad som hände där emellan minns jag inte riktigt? Det var jobb och kanske någon fika emellanåt. På kvällarna låg vi i sängen och kollade på film tills det bara var några timmar kvar innan M skulle gå till jobbet (okej, det kan jag ju faktiskt sakna emellanåt). Men annars, inget.
Som jag avskydde vardagen.
Men nu, vilken grej!
Jag älskar att komma hem från jobbet till en unge som springer och möter mig vid dörren med en stor kram. Kanske gå till lekparken om det är alldeles för mycket spring i litens ben eller bara varva ner med de två bästa jag vet. Laga middag, bada smutsigt barn, höra hennes glädjetjut och hennes tjatter om allt och inget (jag förstår inte ens hälften), höra hennes skratt och kolla på hennes upptåg. Våra dagar nu mera är ständigt fulla med skratt, pussar och kramar. Det går omöjligt att göra annat än att älska denna nya vardag. Såklart ryms även mycket skrik, tårar, ilska och nervbryt, matkladd och väldigt tidiga morgnar - men det hör ju till. Det är värt allt slit i världen bara för att få ha den här vardagen precis så härlig i all sin enkelhet som den faktiskt är.
Det känns liksom som att livskvaliten har höjts rätt många grader och istället för att ha höga toppar på fredagar och lördagar så ligger den där mätaren i en rätt jämn linje över hela veckan istället.

Hej vardag, jag har lärt mig att älska dig!

Habegär.

Fan, jag har precis blivit tvungen att lägga till ytterligare en tidning på prenumerationslistan. Fyra nummer för 129 är ju nästan inga pengar alls. Om man bortser från alla de extra kronor som kommer läggas på alla saker som-jag-bara-måste-ha efter att ha inspirerats av allt det fina förstås.

Published with Blogger-droid v1.6.9