Husmorsskolan. (Eller hur man inte sätter upp gardiner.)

Det är mycket möjligt att jag är norra Europas sämsta gardinupphängare. Jag tycker det är så förbenat tråkigt att måtta, klippa och sy, och eftersom alla färdigsydda gardiner är gjorda för extremt höga fönster så är det just det jag får göra varje gång. För min fina symaskin till trots så tänker jag inte sy gardiner från grunden, så jävla roligt ska vi inte ha här hemma.
På grund av min vilja att få saker gjort på så kort tid som möjligt (och på grund av att jag även besitter fruktansvärt dåligt tålamod) hänger nu två gardinlängder i köket som är både gravt ojämna och ofållade. Dessutom klippte jag dem rätt många centimeter för korta och uppepå det insåg jag för sent att jag satt gardinbeslagen alldeles för lågt så fönsterlisten syns.
Låt oss säga att min mormor skulle vända sig i graven om hon såg eländet.
Nu ligger jag mest här och väntar på att gardinerna ska fålla sig själva och eventuellt också få för sig att växa lite..
Och visst ja, strukit dem har jag inte heller gjort, så det får de banne mig göra också.

Published with Blogger-droid v1.7.2

Kattblogg.

Med katt följer tydligen en kraftigt ökad förbrukning av klädrullar. Och ett väldigt flitigt användande av dammsugaren.
No shit, tänker ni nu, men jag insåg nog aldrig riktigt hur mycket hår katter faktiskt fäller.
Och okej, jag inser att det har blivit lite utav en kattblogg det här, men så är det med en ny familjemedlem.
För övrigt ligger den nya medlemmen mest och trycker under soffan om dagarna men så fort Kajsa gått och lagt sig kommer hon fram och vill tokmysa i soffan. Stackars Kajs att bli snuvad så där på hela konfekten, det enda hon vill är ju att få bli kompis med missen. Och just ja, igår gick hon på lådan också. Hurra, inget mer kiss på hallmattan! Snart är hon nog hemmastadd på riktigt och kan börja nosa lite mer på omgivningarna här omkring. Och trots att livet med katt här hemma är himla mysigt så är det ju väl det, för snart måste hon verkligen bli den utekatt hon en gång var - tror det blir bäst för både henne och den allergiska mannen här i huset.

Morgonstund.

Det känns inte direkt som vi kommer göra oss någon brådska med att bli färdiga i sovrummet. Att ha en 1,80 säng precis framför teven i vardagsrummen att vräka sig i såna här tidiga morgnar känns nämligen som en fabulös lyx.

Att samla pluspoäng.

Efter en natt bestående av bortschasande av katt från hals, kramper i vaderna och tokont i höfterna, ett uppvaknande strax efter sju och efter ett ständigt tjatande på Kajsa om att inte äta torrfoder eller slänga pappas skor i kattlådan är jag rätt så mör. Och med tanke på att jag dessutom tampats med rätt kraftiga sammandragningar precis hela dagen och lagat matlådor för kommande vecka samt dammsugit tre gånger plus att ha grundmålat hela sovrummet, tänker jag inte ens nämna hur många pluspoäng jag bör ligga på imorgon när M kommer hem. Och han den där som är iväg på The Big 4 och dricker öl har nog allt en del att ta igen här hemma. Men vi börjar med att kräva sovmorgon hela nästa helg. Kanske nöjer jag mig så för sen är det ju trots allt semester.

Update.

Jo men nu tror jag bestämt att vi är kompisar jag och Musen. Hon ligger nöjt brevid mig i soffan och låter sig villigt bli klappad på medan hon spinner nöjt. Tonfisk har hon fått i sig också, det kommer gå fint det här.

Säg hej..

till vår nya kompis, Musen.


Hon ska bo hos oss nu. Förhoppningsvis mer ute än inne, det var lite därför vi övertog henne. Hennes förra ägare flyttade till lägenhet och eftersom Musen varit utekatt hela livet kändes det himla fel att plötsligt låta henne vara inne dagarna i ände. Men jag är ju inte direkt världsvan vid katter, så hur gör man nu? Det kan väl aldrig vara en bra idé att släppa ut henne på direkten? Om katten beter sig som katter gör mest antar jag att hon springer iväg och då är det väl föga troligt att hon hittar tillbaka.
Koppel, kan det vara nåt månne? Låta henne vänja sig vid tomten och märka sitt revir liksom, så hon vet vart hon ska komma tillbaka.

Av bilden att döma ser det ju himla familjärt och lojt ut, med en Kajsa som gillar Musen och en katt som gillar henne. Men riktigt så väl är det inte. Hon ligger mest och trycker under soffan, dit hon har förflyttat sig nu efter att ha hängt under bokhyllan i över två timmar. Där panikade jag ur lite och trodde hon fått värmeslag och dött. Inte en fena rörde hon trots att vi petade, trugade och lockade med diverse godsaker. Men nej, katten ville inte komma fram. 'Musen är död!' skrek jag, sen sprang hon fram och in under soffan. Inte död alltså.

Och ja Musen, högst oklart vart namnet kommer ifrån men har hon hetat det i 13 år så ska hon väl få fortsätta med det.
Och om jag inte hade nog med saker att uppmana Kajsa om så finns det det nu. 'Nej Kajsa, inte röra Musens mat!' 'Nej Kajsa, inte röra kattlådan'! Och 'NEJ KAJSA, vad har jag sagt om att välta ut vattnet?!' Ungefär så. Typ jämt.

Lycka...

.. för en 1,5-åring kan sitta på en pinne och smaka päron. Eller vara att springa runt, runt i vattenspridaren.

Published with Blogger-droid v1.7.2