Jordgubbar och saltgurka

Att landa på Norrköpings flygplats imorse till regn var ingen höjdare. Men det var det däremot att bli upplockad av M och komma hem vrålhungrig och upptäcka att det står en hink med vit saltgurka i kylen. En HEL HINK!
Här ska ätas!

För övrigt så har jag levt en vecka med att äta god mat, efterätt till lunch och middag i form av färska jordgubbar och vattenmelon. Rena drömmen faktiskt! Och det bästa av allt är att jag inte har gjort av med ett korvöre på hela tiden, däremot tjänat fett.

Nu ska jag sova, har inte gjort det på en vecka ungefär.

Glomde

Jag glomde tyskarna.
De ar overallt. Ligger som strandade valrossar, bleka, ackliga och fula.

Tur att man ar sa javla smärt och snygg själv...

Host

Host host


............


Jag har hemlangtan. Jag vıll kramas och pussas. Hallas om nar jag ska sova och lyssna till vıskande ord ı mıtt ora.

Snart sa...

Lagesrapport

Turkiet. 35 grader. Femstjarnıgt. Stralande sol. Pool. Hav. Ata. Sola. Bada. Shopping. Trana. Ata ıgen.

Ungefar sa. Ibland jobbas det lite ocksa.

Har jag sagt att det ar all ınclusıve och att jag far betalt hela dagarna?

Om ett liv för länge sedan

När jag var 16 år träffade jag en kille som var fem år äldre än jag. Jag tyckte såklart att det var otroligt spännande, och spenderade varenda helg ute hos honom med hans vänner på landet. Han och hans vänner var ett slag för sig, de var så jordnära och alldeles underbara tyckte jag, stadsbo som jag var.
Det var fest vareviga helg och jag träffade nytt roligt folk mest hela tiden.
Det här var också första året som jag åkte på festival.
Jag hade tidigare under året frågat mamma om jag inte kunde få åka till Hultsfred, aldrig i livet! var hennes svar då. Men nu när jag sa att jag skulle åka med det här gänget var det klart att jag skulle åka.

Sagt och gjort. Jag och mina vänner blev upplockade av Nisse utanför mig och stuvade in oss i bilen. Stereon var på högsta volym och vinpavorna och cigaretterna åkte fram så snart vi lämnat vår gata i Ektorp. Vi kände på oss att vi var på väg till något alldeles speciellt, något spännande, coolt och alldeles överjäkligt skoj.
Och alla våra förväntningar besannandes.
Och där började ett liv fyllt med fest och resor runtom i hela landet för att träffa alla vänner. Och varje sommar var fullmatad med festivaler vi skulle åka på. Livet lekte, det var alldeles underbart roligt, och så mycket underbart folk som vi träffade överallt! Och så många länder den där blå bussen tog oss till, ända ner till Slovenien tog den oss.

En sommar sex år senare var vi återigen på en galen festival i Tyskland.
Jag minns festivalen som då jag pratade nästintill livet ur mig med en klok tysk som fick mig att ventilera mig totalt. Jag upptäckte Iris igen, tio år senare. Go go dolls spelade underbara toner för mig medans vi satt och pratade om livet. Det var så skönt att prata med någon som inte kände, som brydde sig men inte mer än så.
Jag minns jag undrade var livet skulle ta mig, vad som skulle bli med mig.
Jag kände att det var början på slutet på något sätt. Jag kände mig instängd. Jag var trött på mitt oseriösa jobb på restaurangen som jag inte riktigt kunde ta på allvar, jag var trött på allt och inget fast jag inte kunde sätta finger på riktigt vad. Jag älskade mitt liv så som det var, jag älskade min sambo och människorna omkring mig, men jag kände att jag behövde mer än så.
Den festivalen då vi firade midsommar med tyskar och drack weiss wein i kopiösa mängder tror jag jag kom fram till ett beslut, ett beslut som det skulle ta ytterligare en tid för att träda i kraft, jag var nog inte riktigt mogen än, visste inte alls om jag skulle bli det. Jag var feg, skulle jag våga stå på egna ben igen?

Några månader senare, efter ytterligare en tur med bussen för att fylla på förrådet till den årliga festivalfesten var jag dock där.
Jag tror att det var en viss person, J, som gjorde att jag tog steget, och efter det flyttade jag för första gången till en liten, liten skokartong på söder.

Jag kände mig fri. Åt vad jag ville när jag ville, satt framför datorn flera timmar i sträck utan att göra ett jota. Jag började sitta uppe om nättrena, gå promenader och åkte till Dalarna för att träffa vänner. Jag tog upp gamla bekantskaper jag inte haft på länge, jag började träffa alla mina kära vänner allt oftare igen.
Jag gick på ett otaliga dejter, inte för att jag ville träffa någon seriös, utan mest på skoj. Singel skulle jag vara ett bra tag framöver var min plan. Jag gick promenader runt strömmen med en kille jag knappt visste vem det var för att sedan gå upp till honom och "dricka te".
Och jag började hänga på Hugos.

Och det var där jag återigen fick veta hur det kändes att prata nästintill livet ur sig och lyssna öronen av sig också för den delen. För det var där jag träffade en vän till en vän, på The kristet utseende. Och det var också så vi kom att spendera de kommande helgerna, sittandes på Hugos, pratandes i timtal tills de stängde och vi blev utslängda.
Tills den dagen då vi gick och fikade på Världens bar för att sedan gå hem till honom och titta på Bilar(!?)
Och på den vägen är det, så hittade jag han som jag ser en lång, lång framtid ihop med.
På Hugos, vem kunde tro det? Jag som var så trött på förhållanden och skulle vara singel ett bra tag framöver.
Och det bästa av allt är att jag fortfarande träffar mina gamla festivalvänner flera gånger per år, samma gamla fester som alltid då man är precis som man vill när man vill. Fast nu på lite mera distans.

Paket och shopping

Idag har jag fått paket. Bara sådär tänkte jag, men det visade sig att jag hade namnsdag, men ändå! Jag har aldrig fått paket på min namnsdag, men imorse när jag vaknade låg det ett fint paket på kudden, i paket låg en bok. Och så var det morgonhumöret på topp!
Nåja ett litet tag åtminstone, tills jag återigen stod i garderoben och rev bland kläder jag inte längre kan ha och började stortjuta. Då visar han sig återigen från sin underbaraste sida, min käre M. Han påminner mig om att jag minsann har 2000 kr kvar av min present som skulle gått till tatuering. Så frågade han om vi inte skulle gå på stan och sätta sprätt på dessa.
Alltså ibland vet jag inte vad jag har fått tag i för magisk kille! (Kanske beror det på att han själv tycker att jag ser ut som en falukorv i mina gamla kläder, trots att jag faktiskt gått ner i vikt och inte tvärtom, men det är ju den där magen som helt appropå har börjat växa, men det kanske är högst naturligt... Men är det så, så är han i alla fall god nog att inte säga ett knyst om det.)

Sagt och gjort, nu är vi hemkomna efter en shoppingtur med lunch samt en glass i solen på hyllan. Två par byxor, en kjol och en klänning rikare. Och ja, jag vet att det är überkorkat att handla kläder nu, men jag tror att jag lyckats köpa smartkläder som jag kan växa i också, så jag slipper att slänga dem efter en månad. Och den där bikinin jag skulle köpa, den får helt enkelt vänta tills nästa vecka, för idag orkade jag inte bli sur över att inte kunna ha någon.

Ikväll ska jag på vernissage och titta på fittor/fjossor/snipor/pullor/ullor och ja, det kan helt enkelt bli väldigt skoj! Förhoppningsvis hinns även lite parkhäng med också.

All inclusive med betalt

Jag har helt tappat räkningen, kom precis på att jag och lillfisen åker till Turkiet om en vecka, med mitt jobb. (Och ja, det är min gode vän H som har framfört önskemål om lillfisen och hellre det än Karl-Inger som var det andra. Känns inte riktigt rätt att kalla den lille för han eller lillkillen heller vilket både jag & M gör mest hela tiden.)
Men Turkiet en vecka med jobbet, sol, värme, all inclusive och fullt betalt det kan man inte riktigt tacka nej till.
Men jag har liksom lyckats glömma bort det hela, eller åtminstone att det är så snart som nästa vecka. Och jag som måste köpa en bikini och det kommer sannerligen inte bli nån rolig historia!
Inte blir det bättre av att vi åt fulmat idag heller i form av Leons och ungefär ett ton tzatsiki, så nu bävar jag dessutom för att få sova på soffan inatt...

.................

Kollade på klockan nyss och konstaterade med häpnad att hon är långt över mitt vakna tillstånd i vanliga fall, och jag är inte ens trött. Se på fan, det tar sig! 14-15 veckor sa du J, och det tycks ju faktiskt stämma. Hoppas att 15 veckor med konstant trötthet är slut nu då... annars har jag bara kommit in i andra andningen som min mor skulle ha sagt.

Festivallycka

Yes yes yes! Jag dansar lyckodansen härhemma. Anledning; Hultsfred i sommar. Okej, en dag. På lördag. Men det är en dag på festival med bra band och underbart häng med vänner. Det bästa av allt är att biljetterna inte kostar oss ett jota eftersom vi har presentkort på Ticnet. Detta tack vara en vinst till Martin och att ovanstående vänner gav mig ett fett presentkort därifrån på min 25-årsfest för att jag skulle åka på Roskilde i år, men med en bebis i magen passar det sig inte riktigt med en veckas fylla i lera, i tält. Okej nykter i lera och tält, men det lockar inte allt för mycket. Men Hultsfred en dag lämpar sig alldeles utmärkt.
Jag ska leta fram de sunkigaste festivalkläderna längst inne i garderoben och så ska jag korva ner mig i dessa och leva loppan nykter i en enda underbar dag.
I love it!

Så här såg det ut på Hultsfred för 10 år sen, min allra första festival. Långt innan weissweinmongon och bussar, på den tiden då dunken och kall ravioli regerade.
Jag härjade tydligen en del redan då...



Och min kära familj/släkt som ser det här, ni förtränger den här bilden genast va!?