...

Jag hörde om en blogg härom dagen, en blogg som är så hemskt sorglig att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen när jag läser den, men ändå så kan jag inte låta bli. Hans öde är så nedrigt, så hemskt. Han är 14 år och dömd till döden. Cancer. Och när man blivit mamma blir allting så mycket mer påtagligt på något vis. Tanken att det skulle kunna drabba Kajsa eller någon annan unge i vår närhet är nästintill outhärdlig. Därför var det en självklarhet att bidra med några kronor när jag ändå sprang på en sida där man enkelt kunde göra det. Det är inget bidrag som får dem friskare, men däremot en lite ljusare tillvaro.
Låt alla dessa ungar få spela wii på sjukan för tusan!
Gör det HÄR.

Låten

Jo, den där låten jag skrev om för ett tag sen...
Det visade sig ju vara ingen mindre än Krunegård och den där vampyrlåten. Fantastiskt bra! Och när jag ändå håller på kan jag passa på att erkänna att Gitarrer & bas, trummor och hat med Hästpojken också är precis skitbra. Så pass bra att jag lagt till den på min Spotify-lista.
Så nu vet ni.

Dagens

+

* Det snöar och är allmänt rusk ute vilket innebär hemmamys hela dagen lång med gott samvete.

* En citykorg är nu på väg via buss hem till oss så om någon dag eller så behöver inte Kajsa trängas i en pytteliten barnvagn.

* Jag har redan städat vilket innebär att dagen kan gå åt till betydligt trevligare saker.

* Jag har lyssnat på What´s the point med Johnossi fler gånger än jag kan räkna och tycker den är alldeles jättebra.

* Min väldigt arbetande kille fick ut en sjukt bra lön och det kan innebära att vi trots allt tar oss till Linkan för att se ovan nämnda band och Thåström. Om vi vill. Det är nämligen väldigt mycket skoj som händer just den kvällen då vi fixat våran första barnvakt till en mycket nöjd morfar.

+ i största allmänhet

* Jag har världens sötaste leopardtjej pratandes med en groda i babygymet

Dagens -

* Att man aldrig kan ha jäst och andra nödvändigheter hemma när man blir väldigt baksugen.

* Det snöar. Det är alltså inte ett dugg närmre till våren. Men som sagt, idag får den saken höra till övervägande plus.

Kaffevagn

Jag är hög på kaffe. Vet inte hur jag någonsin ska kunna sova, har nog aldrig lyckas trycka i mig så mycket kaffe som jag gjort idag. Till råga på allt drack jag nyss en cola. Så jävla genomtänkt!
För övrigt är jag jävligt förbannad på Babyproffsen. Jag menar, ska inte de kunna ge goda råd och tips? Till exempel säga att den där mjukliften ni tänkt köpa är bra om man har en miniatyrbebis som inte tycker om att röra på sig i vagnen och den lämpar sig framförallt inte i vinter då bebisar behöver ha rätt mycket kläder på sig. Men nä, det ingår tydligen inte i deras åtaganden.
Nu sitter vi alltså här med en för liten barnvagn (eller för stor bebis, hur man nu väljer att se på det) och behöver således en ny barnvagn. Eller rättare; en ny insats till schassit. En ny sådan kostar 2000 spänn.

Hej då Thåström! Hej då Johnossi!

Cykelsugen?

Någon på Smedjegatan kommer få en rätt taskig start på veckan när personen i fråga ska cykla till jobbet på måndag morgon.

Om ett undre liv.

Eftersom jag är väldigt duktig på att måla fan på väggen har jag gått och bävat lite för den här dan. Efterkontrollen. Då jag tryckt ut en liten tjocka, och fjossen fått känna på både sax och sugklocka trodde jag det skulle se ut som 3:e världskriget härjat därinne. Minst. Jag har suckat och tänkt att min fjoss, den blir aldrig som den en gång var. Men jo då, det visade sig att den är i prima skick.
Phju!

Om att välja rätt

Jag har panikat lite smått över det här med dagisplats till Kajsa. Har tänkt att visst tusan, vi måste sätta henne i dagiskö så hon får sin plats när det blir dags för det. Jag har ju tänkt att jag ska vara ledig i en hel evighet och tyckte det kändes väldigt knasigt att jag ens skulle börja jobba igen. Men ja så är det väl, och tiden kommer gå sjukt fort.
Men när det gäller dagis. Vi vet ju inte ens vart vi vill bo, om två år kanske vi hittat det där huset som vi verkligen vill ha och flyttat till helt andra delar av stan. Den här lägenheten har vi ju bara tänkt att bo i i en sisådär två år till eller tills vi hittar DEN lägenheten eller DET huset. Då är det ju inte så himla lätt att hitta ett dagis eftersom man gärna har ett i närheten. Givetvis är det ju bara att byta, men min erfarenhet av det innebär lång tid till byte och mycket pendlande.

Men nu kan jag lugna mig lite med att panika eftersom det visat sig att man inte ställs i kö förns sex månader innan det är dags för barnet att börja ändå även om man skickat in en ansökan. Om det är kommunalt vill säga. Jamen då så, då kan vi lägga det på hyllan till i sommar och bara fundera lite smått över vilket dagis som skulle lämpa sig bäst. Vi har ju varit lite inne på föräldrakooperativ, tycker att det låter väldigt vettigt att vara aktiv i förskolan där ens barn spenderar så pass mycket tid de första åren. Det känns också som en trygghet att känna föräldrarna och även de andra dagisbarnen på ett annat sätt än om man bara stöter på dem någongång ibland vid hämtning och lämning. Även att man kan vara med att påverka på annat sätt är ett plus.
Sen är frågan om man verkligen har den tiden att avsätta till förskolan, med styrelsemöten och arbetsdagar som ju är grejen med ett kooperativd mitt bland arbete, matlagning, träning och allt annat som hör vardagen till.
Ett annat rykte jag hört är att på föräldrakooperativ tävlas det enormt mycket. Vem som engagerar sig mest i kooperativet, vem som bakar bäst, vem som kommer med de bästa ideérna, vems barn som utvecklas snabbast, vems barn som är duktigast i det och det och yada yada.
Det där är det absolut värsta jag vet, att tävla om sina barn och på allvar mena att ens barn är mer förmer än någon annans bara för att lille Edvin minsann började gå redan vid elva månader och ja ni fattar.
Jag kan ibland säga att Kajsa är ett litet A-barn, men det gör jag med glimten i ögat och även om hon inte skulle gå vid två års ålder. Alla barn utvecklas olika och föräldrar som inte kan acceptera det kan ju inte ha vidare värst mycket innanför pannbenet.
Om det nu stämmer, att det är så här det går till på kooperativ låter jag vara osagt, för det har jag faktiskt ingen aning om. Men skulle det vara det så tar jag avstånd och väljer ett kommunalt dagis, som jag tror kan vara minst lika bra, huvudsaken är att dagisfröknarna är bra och lillan trivs när den dagen väl kommer.

Sen måste jag tillägga att jag tror i och för sig att det där med tävlande föräldrar är svårt att komma ifrån vare sig man är på ett kooperativ eller kommunalt dagis. Tyvärr.