2010-02-17

Framtidsångest

Nu har jag gått omkring och panikat och haft framtidsångest i två dar. Plus haft en sömnlös natt där jag grubblat fram och tillbaka. Min slutsats har väl egentligen varit att människor är äckliga.
Jag tror inte jag vill jobba med människor längre. De sprider som sagt hemska bacillusker, man (i alla fall jag) blandar in känslor i arbetet och man släpar med sig det hem.
Herregud, här har jag i större delen av mitt liv tänkt att mitt kall är att jobba med människor! Värst vad perspektiv man kan få av att gå hemma på mammaledighet.
Visst kan jag tänka mig att jobba med människor. Till viss del. Bara jag slipper den där närheten, den där hjälpen liksom.
Nä det vete tusan om jag inte skulle vilja jobba på en fabrik. 7-16. Inga helger (om det inte är skift). Jobbarkompisar. Slippa släpa med sig jobbet hem. Och jobba mestadels med karlar. Jag är trött på skitsnacket som lätt uppstår på en arbetsplats dominerat av kvinnor. Fy tusan!
Fabrik vore skitbra. Då får jag göra någonting helt annat, utanför mina ramar. Lära känna nya sidor av mig själv. Bättre betalt.
I alla fall ett tag. Sen kanske jag kommer fram till att det nog är människor jag vill jobba med i alla fall.
Om jag kommer över tanken om att människor är älckliga.

Då återstår frågan, hur får jag jobb på en fabrik? Som opperatör behövs ingen utbildning i alla fall, det vet min kille.

Men först ska jag invänta ett svar på ett mail jag skickade iväg idag. Kanske kan det ge någon slags förhoppning om framtiden.

4 kommentarer:

Unknown sa...

jag förstår vad du menar . jag har också kommit fram till att jag inte vill jobba med människor utan jag vill hellre möta människor. så kanske du också känner?

オテモヤン sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Linnea Östling sa...

om du hittar ett bra fabriksjobb kan du väl fixa in mig också? börjar även jag tvivla på om jag vill jobba med människor. Men man kanske blir asocial av att vara mammaledig.

martin sa...

Stina: ja exakt så! bra att jag har dig som sätter ord på mina tankar. =) fast jag skulle tycka det var skönt med fabriksjobb på rikt! iaf en tid så får jag se sen.

Linnea: Ja jag tror faktiskt man blir det, och det där med omvårdnad och vara så himla snäll och ädel mot folk hela tiden, vet inte om jag fixar det riktigt. haha.
jag ska absolut fixa in dig om jag skulle hitta nåt bra. Vi två mot karlarna. ;)