2010-02-10

Om en morgon.

Sitter i soffan och ger Kajsa mat efter en überskön förmiddagsvil (ja eftersom lillan bestämde sig för att vakna strax före sex tyckte jag gott att jag kunde ta en gubbe ihop med henne)-då det ringer på dörren. Alltså vad fan, jag sitter med min vanliga outfit innan jag kommit igång med dagen, bestående av en tischa och trosor. Och så ringer det på dörren. VEM ringer oanmäld på en dörr nu för tiden, det har man väl inte gjort sen kriget?
Panik.
Slänger ner Kajsa i babysittern. Illskirik (såklart, stackars unge). In i klädkammaren efter ett par jävla byxor. Hittar inga byxor. Det ringer på dörren igen. ETT ÖGONBLICK.
HELVETE.
Hittar byxor, luktar på tröjan, den luktar nog fan kräk ända till Kina, hyschar lite åt kajsa och ger henne nappen, nå då tystnar hon i alla fall. Öppnar. Hyresvärden i egen hög person ända från hufvudstaden med kumpan. Stövlar in och kollar läckan. Mumlar lite.
Kajsa börjar skrika igen, kom på att nappen ger väl ingen mat heller! Ursäktar mig och fortsätter utfodra en vrålhungrig bebis.
De tackar för sig och stänger dörren.
Jag pustar ut och tänker att vi hade i alla fall nystädat.
Phju.

Domen? Fläkten ska återigen stå på dygnet runt, ovisst hur länge. Vid frågan om ersättning: Vi ska nog komma överens om nåt.
Jaha.

Väkommen till en strålande förmiddag hos familjen Waldeck/Österberg!

3 kommentarer:

Lotta sa...

Haha, det lät lite frustrerat det där! :o) Hoppas ni får ersättning nu då!

jos sa...

haha, ja man blir verkligen ställd när det ringer på dörren utan att man väntar besök. och nuförtiden är det ju lite svårt att låtsas som man inte är hemma. om man inte vill att den som står på andra sidan dörren ska tro att man lämnat bebin ensam hemma förstås..

tusan vad segt med fläcken. hoppas ni kommer fram till en deal som känns bra iaf.

jos sa...

jag menade så klart "fläkten" och inte "fläcken". hmm..undrar om det var mitt undermedvetna som försökte tala om att jag verkligen borde städa..