Nu har jag på bara ett par dagar blivit påmind om min sentimentalitet. När jag läste det här tänkte jag att det är ju tamejtusan mig hon skriver om. Precis sådär är det. När jag sedan läste ännu en blogg så fick jag det bekräftat.
Jag är verkligen hopplöst sentimental. Jag lipar när jag hör svenska dåliga sommarlåtar som får mig att tänka på somrar som varit. Till exempel När vi gräver guld i USA eller Sol, vind & vatten, eller Det vackraste eller varför inte 74/75? (nu tycker jag inte sol, vind & vatten är det minsta dålig, och 74/75 är inte svensk, nej)
Nu borde jag inte alls erkänna det här, men faktum är att jag vurmar lite för dåliga svenska låtar. Just därför att det väcker så mycket minnen. När jag tänker närmre på det så rör det sig bara om en period i mitt liv, från att jag är kanske tolv fram tills jag är sexton. Jag tänker på sommaren 94 då jag spenderade varje dag av mitt sommarlov ute på landet, sol bad och fotboll. Jag tänker på somrar med Ljuragänget varenda gång jag hör tidigare nämnda Sol, vind & vatten. Och så där håller det på. Jag kan fortsätta en hel evighet med fisiga sommarlåtar som får mig att tänka tillbaka på specifika tillfällen. Jag minns saker som inte mina vänner minns.
Alla handlar de om sommar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar