2010-12-23

Dan före doppardan.

Jo men nu så. Nu börjar det likna jul här hemma också. För en vecka sen trodde jag att jag hade allt under kontroll, alla klappar var köpta, granen fixad och ja, jag trodde jag skulle kunna ägna dagarna innan jul åt att bara pilla naveln, käka lite pepparkakor och bara skratta rått åt alla stressiga människor som är ute i sista minuten.
Men jag borde ju listat ut med röven att så aldrig skulle bli fallet.
Imorse åkte jag dock ut till Maxi för att inhandla det sista vid ännu rätt så gott mod. Klockan tio åkte jag hemifrån. En kvart senare minskade det där goda modet rätt kraftigt när jag konstaterade ett fullt parkeringshus och en näst intill full parkering.
Det där goda modet var bortblåst när jag en stund senare står i kassan och upptäcker att mitt kontokort inte ligger i väskan. Det ligger hemma i Martins plånka. Jo men visst. Tänder gnisslades, svetten lackade och jag tänkte att nu ställer jag in julen. Jag vägrar fira jul.
En timme senare kunde man dock skåda en något surmulen familj uträtta de sista ärenden innan julefriden kunde starta.

Och nu så. Rocky road fixat (det fixade jag häromdan också, men den satsen åkte i soporna. Har man någon gång varit så jävla dumsnål och gjort rocky road på blockchoklad så fattar man varför de hamnade där), maten till imorgon förbredd, klapparna inslagna och rimmade. Det enda man kan hänga läpp över nu är att vi egentligen skulle haft goda vänner här på lilljul, men Martin känner sig krasslig (oj då, vilken underdrift från min sida, närmre döden enligt honom.) så vi ställde in och hoppas på att han kryar på sig till imorgon. För ärligt talat, hur lite värd han än var i förmiddags, så vill jag hemskt gärna fira jul med hela min familj imorgon.

Inga kommentarer: