Om att prioritera

Det är så att jag gravt gärna, ofattbart megajättegärna vill packa en väska, släpa iväg min karl och åka till Oslo imorron. Anledningen till detta är att en fantastisk punkkonsert med självaste Cock Sparrer äger rum just där. Imorron alltså. Tiden är knapp och ekonomin tryter. Men ack vad jag vill röja loss till en riktigt jävla dyngfet spelning.
Jag behöver inte stå längst fram och trängas, det är jag för rädd över magen för att göra. Men jag kunde väl få en sittplats och stå på stolen och studsa när jag är i mitt allra största extas. Det hade funkat ypperligt.

Nu är det så att efter att betalt alla utgifter, stoppat undan de sparpengar som sig bör så har vi inte riktigt rådan. Det suger en aning. Rätt hårt dessutom. Så kan jag ju inte låta bli att tänka på just de där sparpengarna. Vi har pengar undanlaga, som vi stoppat undan en längre period. Men de ska ju gå till diverse bebisprylar i höst och ja det kommer helt enkelt gå åt en del.
Hade det varit förra somaren hade vi liksom inte ens funderat över hur vi skulle göra. Vi skulle tagit en del av de där pengarna till en finfin helg i Oslo, bo hos min vän Linda och gått på en grym konstert.
Men nu är det inte så, nu är priot i vårat liv en liten underbar lillfis som kommer till världen i höst och då får man faktikt ta att skippa sådant man väldigt gärna skulle vilja göra.

Man kan inte göra allt man vill här i världen...

Kan för övrigt vara ett uttryck jag fick höra som barn rätt ofta, och som jag idag avskyr över allt annat, men visst, det ligger nåt i det.

En flygplats i Moskva

Här har jag precis vaknat efter en av de värsta nätterna i mitt liv. Vi befinner oss på Moskvas flygplats Moskva Sjeremetjevo på väg hem från en fantastisk resa i asien. Det var svinkallt, ingen mat och vidriga ryssar. På det hela taget en mycket otrevlig plats att spendera 12 timmar på. Och nu har jag också fått det bekräftat.
Världens näst sämsta flygplats alltså.
Där ser man...

Spongebob

Om min karl får bestämma blir det den här filmen ikväll. Han satt nämligen och jublade här för ett tag sen då han såg att det kommit ut en ny film. Han är hela 31 år min käre sambo.

sötsug

Vad är grejen med att låta mig vara sjukligt sugen på alla kakor som finns i kylen? Jag lider sedan igår av ett fasligt sötsug. Det hela började på Rejmyre marken i kön till ett stånd där de sålde färska munkar och tusen olika winerbröd, allt för att vara den snälla assistenten som jag ju faktiskt är.
Det luktade himelsk och hur otroligt gott det såg ut ska jag inte ens tänka på!
Jag hann ändra mig säkert tio gånger under de minuer jag stod där. Till slut stod jag och pratade nästan högt för mig själv; jag ska inte, jag ska inte, jag ska inte. Och det funkade, med tacken att jag sedan fick stå och titta på mina kära arbetskollegor som mumsade friskt på onyttigheterna. Själv åt jag en nektarin.

Det fanns en tid för några månader sen då jag inte var sugen på annat än apelsiner, det var guds gåva tyckte jag då.
Vilket jävla hån!

Ibland önskar jag att jag kunde leva i okunskap, vara naiv och tänka att jag kan äta precis hur mycket som helst av vad som helst, det syns ju ändå inte eftersom jag har en bebis i magen.
Så tänkte min andra brukare då hon var 21 och gravid. Jo tjena. Hon gick upp 29 kilo berättade hon för mig igår.
Alltså 29 kilo, fatta hur mycket det är!

Jag vägrar gå upp mer än nödvändigt, jag har redan tillräckligt. Och jag är nöjd som tusan över att jag fortfarande ligger på minus sedan invägningen, men min käre vän S säger att lugn du Lisa, det är nu, de tre sista månaderna det kommer.
Jahaopp, bara vänta & se då. Klart man går upp i vikt, det fattar ju vilken idiot som helst, men nu pratar jag om de där onödiga jälla överflödskilona som man måste kämpa bort sen. De vill jag helst slippa. Och så är det ju det där med graviditetsdiabetes och havandeskapsförgiftning också, och det vill man ju helst slippa.

Men förstå hur gott det hade varit med smörfyllda havreflarn eller en dröm just nu!

Humorn på topp

Jag har ont i magen så mycket har jag skrattat. Igår tipsade min vän T om Martina Haags böcker, och att jag promt var tvungen att läsa dessa. Sagt och gjort, så igårkväll låg jag i sängen och skrek av skratt i sisådär en timme innan jag var tvungen att sluta läsa då jag var rädd att drabbas av andnöd.
Och nu när jag sitter här och läser alla de vanliga bloggarna (som för övrigt uppdateras på tok för sällan) börjas det igen när jag lyssnar på det här på Elins blogg.

Vem var det som dog??
HA HA HA

Svineri

Jag brukar inte sjåpa upp mig i onödan. Verkligen inte, snarare den som inte tar åt mig ett skvatt om hysteriet i tidningar och på nyheterna. Det där händer andra, men absolut inte mig och inte nån annan heller jag känner. Herregud, hur mycket kan man förstora upp saker? brukar jag tänka.
Jag brukar ta pandemier och liknande skit ungefär lika allvarligt som när Ebba von sydow köpt en ny tröja och visar upp i bloggen ungefär. Men den här jävla svineriet om svininfluensan får mig fan riktigt nojig. Inte gör det saken bättre att till och med min mamma som aldrig, och då säger jag ALDRIG lägger nån vikt i sån där skit, och enligt henne är man inte sjuk förrns man har 41 graders feber och ligger för döden, innan dess kan man gott jobba. Men när till och med hon säger att det är otäckt och att man nog, speciellt jag borde gå att vaccinera mig, då börjar man fan undra.
Det gör inte saken ett dugg bättre av att det ligger en 22årig snubbe på Vrinnevisjukhuset här i Norrköping med eländet och smittar ner varenda sjuksyrra och läkare som jobbar där. Jag kommer nog vägra sätta mig fot på det där stället ett bra tag framöver.

....

Jag har fyllt år. Hela 26 sådana år. Jag trodde aldrig att nån faktiskt var 26, utan att det är ett år som man liksom hoppar över, likaså 27. Det känns som man är antingen 23, 25, 28 eller 30. Fast jag måste erkänna att det ändå känns rätt fint ändå, tänk att bli 28 bara sådär, bara två år kvar till 30, inte jätteroligt precis.
Och jag fick så himla många fina presenter, en av dem var en symasktin, an alldeles fantastiskt fin. Så kvällen igår spenderades efter att gästerna gått hem med att sitta på nätet och leta mönster. Det ska nämligen göras en bebismössa och ett par vantar är det tänkt. Tyg är redan beställt, en hel meter, men det lär väl gå åt för fel lär det bli både en och två gånger.
Jag fick även ett fint skrivbord, där kan jag sitta och sy om kvällarna och plötsligt så fick jag något att göra de där två månaderna då jag går hemma i september-oktober. Till det där skrivbordet ska jag nu ner till myrorna och hitta en fin stol till. Det kommer bli så himla fäjt det där.

Idag går jag in i 6:e månaden av graviditeten, känns rätt fantastiskt.
Tiden går sjukt fort men ändå väldigt väldigt långsamt. Det var ju inte alls länge sen vi var iväg på en fet resa, men å andra sidan känns det som en evighet till november.
Mycket graviditetsprat blir det, men det går liksom inte att undvika. Jag vet att det är sjukt tråkigt att läsa om, men för mig är det ju liksom bland det största som hänt så det känns oundvikligt att inte skriva om det...

Nu blir det stan med bästa Tessan. Böcker och växter ska handlas, mönster ska letas och myrorna ska besökas, sen peppar jag på fika med Sofie & Splen.