sötsug

Vad är grejen med att låta mig vara sjukligt sugen på alla kakor som finns i kylen? Jag lider sedan igår av ett fasligt sötsug. Det hela började på Rejmyre marken i kön till ett stånd där de sålde färska munkar och tusen olika winerbröd, allt för att vara den snälla assistenten som jag ju faktiskt är.
Det luktade himelsk och hur otroligt gott det såg ut ska jag inte ens tänka på!
Jag hann ändra mig säkert tio gånger under de minuer jag stod där. Till slut stod jag och pratade nästan högt för mig själv; jag ska inte, jag ska inte, jag ska inte. Och det funkade, med tacken att jag sedan fick stå och titta på mina kära arbetskollegor som mumsade friskt på onyttigheterna. Själv åt jag en nektarin.

Det fanns en tid för några månader sen då jag inte var sugen på annat än apelsiner, det var guds gåva tyckte jag då.
Vilket jävla hån!

Ibland önskar jag att jag kunde leva i okunskap, vara naiv och tänka att jag kan äta precis hur mycket som helst av vad som helst, det syns ju ändå inte eftersom jag har en bebis i magen.
Så tänkte min andra brukare då hon var 21 och gravid. Jo tjena. Hon gick upp 29 kilo berättade hon för mig igår.
Alltså 29 kilo, fatta hur mycket det är!

Jag vägrar gå upp mer än nödvändigt, jag har redan tillräckligt. Och jag är nöjd som tusan över att jag fortfarande ligger på minus sedan invägningen, men min käre vän S säger att lugn du Lisa, det är nu, de tre sista månaderna det kommer.
Jahaopp, bara vänta & se då. Klart man går upp i vikt, det fattar ju vilken idiot som helst, men nu pratar jag om de där onödiga jälla överflödskilona som man måste kämpa bort sen. De vill jag helst slippa. Och så är det ju det där med graviditetsdiabetes och havandeskapsförgiftning också, och det vill man ju helst slippa.

Men förstå hur gott det hade varit med smörfyllda havreflarn eller en dröm just nu!