2009-07-31

Om att prioritera

Det är så att jag gravt gärna, ofattbart megajättegärna vill packa en väska, släpa iväg min karl och åka till Oslo imorron. Anledningen till detta är att en fantastisk punkkonsert med självaste Cock Sparrer äger rum just där. Imorron alltså. Tiden är knapp och ekonomin tryter. Men ack vad jag vill röja loss till en riktigt jävla dyngfet spelning.
Jag behöver inte stå längst fram och trängas, det är jag för rädd över magen för att göra. Men jag kunde väl få en sittplats och stå på stolen och studsa när jag är i mitt allra största extas. Det hade funkat ypperligt.

Nu är det så att efter att betalt alla utgifter, stoppat undan de sparpengar som sig bör så har vi inte riktigt rådan. Det suger en aning. Rätt hårt dessutom. Så kan jag ju inte låta bli att tänka på just de där sparpengarna. Vi har pengar undanlaga, som vi stoppat undan en längre period. Men de ska ju gå till diverse bebisprylar i höst och ja det kommer helt enkelt gå åt en del.
Hade det varit förra somaren hade vi liksom inte ens funderat över hur vi skulle göra. Vi skulle tagit en del av de där pengarna till en finfin helg i Oslo, bo hos min vän Linda och gått på en grym konstert.
Men nu är det inte så, nu är priot i vårat liv en liten underbar lillfis som kommer till världen i höst och då får man faktikt ta att skippa sådant man väldigt gärna skulle vilja göra.

Man kan inte göra allt man vill här i världen...

Kan för övrigt vara ett uttryck jag fick höra som barn rätt ofta, och som jag idag avskyr över allt annat, men visst, det ligger nåt i det.

2 kommentarer:

Lotta sa...

Men Lisa, jag tror du har blivit vuxen? ;o)

Cat sa...

Nästan glömt... hur kan man glömma en sådan sak? Jag berättar fortfarande om det för folk jag träffar, haha!

Det är trist när man känner att man måste prioritera sådär. Här är det alltid så. Blaha. Och ännu värre är det när man inte får tag på barnvakt och ens sambo säger att man kan gå ut själv så är han hemma med barnen. Då får man ju dåligt samvete för att man lämnar honom hemma medan man själv är ute och roar sig också. Men i slutändan är det ju värt allt det där man får prioritera bort. Jag är inte det minsta avundsjuk på att du är gravid, men att du ska få föda barn... Jag vill också ligga där på sjukhuset med värkar!!! :-D

Kram