2009-11-27

När lillan kom till jorden.

Nu har vi varit hemma i några dagar och jag vet inte riktigt vad jag ska tro. Inga socialtanter har varit här och hämtat våran dotter. Det borde ju innebära att vi fixar det här med att vara föräldrar rätt bra ändå.
Skönt!

Jag har tänkt att uppdatera här ett par gånger. Skriva lite om den där magiska natten för en vecka sedan, men det har liksom inte riktigt gått. Det har varit alldeles för stort på något sätt. Vet inte riktigt vad jag skulle skriva heller. Men att det var en sk. svår förlossning har jag förstått.
En epiduralbedövning som inte riktigt blev rätt utan gjorde mig värksvag och en stor liten bebis på 4500 g gjorde väl sitt till den bedömningen. Jag har hört med Martin om hans upplevelse. Brutalt säger han. Och jag minns hur jag mitt i allt tittar på honom och säger åt honom att ge fan i att svimma. Han var nämligen precis kritvit i ansiktet, och kanske hade jag varit detsamma om jag beskådade det han gjorde. Två tanter hängandes på varsin sida tryckandes på min mage, en tant som slet och drog i en sugklocka samt en fyra personer till i rummet och så jag som tog i för kung och fosterland för att få ut den lille krabaten.
Själv var jag inte direkt medveten om någonting runtomkring mig utan var alldeles för inne i mig själv och på att fokusera.
När allting var över sa de till mig att jag skulle åka in till operationssalen för att "återställas", och just då kunde jag inte bry mig mindre. De kunde göra all världens ingrepp på mig för då hade jag precis fått ha min bebis på mitt bröst. Alldles kladdig och slemmig var hon när hon skrikande lades upp i min famn. Och det var det största och finaste jag varit med om.
Min dotter på mitt bröst. Större kärlek än så finns inte.

Nu ska jag fortsätta spendera kvällen med att hänga med min familj här i soffan, kolla lite på Idol och vertefter kanske äta lite pepparkakor med ädleost. Som jag längtat efter denna ädelost!

5 kommentarer:

Lotta sa...

Usch, jag känner igen lite av det där från förlossningen, brr. Blir tårögd och nostalgisk iaf när jag läser om att få upp den där lilla slemmiga saken på bröstet. :o)

H sa...

Blir med tårögd. Det är så stort. Och fint! Och du är värd all ädelost i världen! :)

Stina sa...

Snyft! Jag sitter och gråter när jag läser det du skrivit. Härregudars jag hade nog svimmat om jag stått brevid dig!! Bra jobbat Lisa!! Blir så stolt! Hoppas vi kan ses en dag här framöver. Kram!

Lina sa...

Det är så att jag grinar lite när jag läser det. Och det ska mycket till för det. Är så överväldigat glad för er skull. :)

Anonym sa...

Tack for intiresny Blog