När man inte orkar.

På veckomenyn står gratinerad gnocchi med mozarella och basilika, men hur gott jag än vet att det är så orkar jag inte. Jag drabbades av enorm trötthet efter att jag vikt ett ton tvätt, strukit (!) och tagit en promenad för att hämta hem Kajsa från föris. Tänker att stekt falukorv med makaroner är nog det enda jag orkar tillaga. Kanske anstränger jag mig lite och råriver ett par morötter till också.
Vi kan väl säga att det är näringsriktig mat och så va?
Snälla?
Jag vet åtminstone en i familjen som kommer jubla...

Kulturlistan för februari.

Bästa låten: Har lyssnat en del på The Shins de senaste veckorna och deras nya singel Simple song. I slutet av mars kommer ett helt nytt album, yeah! Och så har jag lyssnat en himla massa på Sluta när jag vill, med Thåström.

Bästa nya album: Jag vet verkligen inte. Jag lyssnar fortfarande på Thåström och First Aid Kit, men ska jag vara ärlig så är det vara ren tillfällighet att det släppts massa nya album i samma veva som jag lyssnar på. Jag hör nämligen till dem som annars har svårt att hitta ny musik, och hellre lyssnar på sånt jag lyssnat på i tio år.

Låten jag lyssnat mest på: (Eller åtminstone den mest sjungda) Kalle Theodor, från Pippi på de sju haven. Mycket av den filmen just nu.

Böcker jag läst: Hungerspelen, Fatta eld, och är nu inne på slutspurten av Revolt, den tredje och sista boken i Hungerspelen.

Bästa boken: Samtliga tre ovan nämnda böcker. Sist jag kände sånt beroende av att läsa var nog för cirka tio år sedan när jag slukade 47 böcker Sagan om isfolket på rekordtid. Och innan dess när jag var cirka 10 år och läste Vi fem-böckerna. Med andra ord: SjuHukt bra böcker!

Månadens blogg: Jag har mina vanliga favvobloggar som jag följer slaviskt, inga nya den här månaden. Däremot har jag utökat min länklista här till höger, vilket var på tiden.

Övrigt bloggande: Känns som det blivit en del trots i bloggen, av naturliga skäl då det är en rätt stor del av våran tillvaro för tillfället.

Tv: Vi har matat första säsongen av Game of Thrones och väntar ivrigt på den andra. Sjukt bra. Och snygg!

Film: En ynka liten film har vi sett bland allt renoverande och serietittande, Thorne: Sleepyhead. Fast nja, sådär bra.

Pappafasens bra sidor.

Det finns ju bra grejer med den här pappafasen också. Till exempel så är det bara M som får klä på barnet = mycket skönt. Samt endast han som duger vid blöjbyten = MYCKET SKÖNT!
Och alltså okej, det är ju inte så att jag ringer hem M från jobbet när det ska kläs på kläder eller när det vankas blöjbyte (även om det såklart hade varit himla skönt) men när vi bägge är hemma och vi liksom jobbar på samma premisser så underlättar det en del om vi bara låter henne få som hon vill. Och ehm ja, skönt! Fast det är ju inte jättekul att få saker kastade på sig för att man är så himla hemsk förstås, inte alls. Men det är ju åtminstone något gott med fasen i fråga..

Annat bra:
Conversepremiär!

Det är så himla mycket sol! Anmärkningsvärt med den här bilden är att jag är sjallös. Och det ska ni veta, finns det inte många kort på. Mina sjalar är mitt allt. Eller alltså nja, men nästan. (Ja, jag vet att jag ser på pricken likadan ut på varenda bild. Vet inte hur jag annars ska se ut.)

Vi har äran att ha världens gladaste bebis. Han är glad mest hela tiden faktiskt och skrattar så himla mycket att hela livet nästan är som ett disco. Tänker att det är bra att en onge väger upp den andres lite tvivelaktiga humör för tillfället...

Vidars ugglor har kommit och är på plats över spjälisen. Han är mycket nöjd med dem!

Och. OCH! Imorgon sätter vi upp sista tapeten så på tisdag borde jag kunna stoltsera med en bild på en splirrans ny matplats.

När man känner sig rätt värdelös..

Jaha. Här sitter jag själv i soffan och väntar på att M ska lyckas natta modell stor. Jag försökte men gav upp. Hon tyckte att det var en bra idé att kasta kuddar, nappar och illaluktande stinkhundar på mig. Bad mig hålla tyst när jag sjöng vaggisar för henne. Alldeles säkert hytte hon även med näven åt mig där i mörkret också. Men vad vet jag, jag gav ju upp. Sämst i världen. Pappa är så himla mycket bättre än mamma just nu förstår ni. Med pappa är allt roligt. På pappa kastar man inga kuddar eller nappar, då lägger man sig bara på kudden och blir tyst. Eller tystare åtminstone. Inga hyttningar där inte.
Jaha, tack liksom.
Också har vi en Ben & Jerry i frysen som väntar på att bli uppäten. Ny smak och allt, men jag har lovat på heder och samvete att inte börja äta av den förrens M kommer ut och lyckats få Kajsa att sova.
Och ptja.. det kan väl tänkas dröja ett tag verkar det som.

Men vi bjöd i alla fall byggarbetarna på lite fredagsnöje..

Det där huset ni ser på bilden, det fanns inte där när jag åkte till jobbet igår. Det fanns faktiskt ingenting alls där, förutom kanske möjligtvis en husgrund då, som vittnade om vad som komma skulle.
Idag står det alltså både ett hus och garage på plats.

"WOOOW mamma, titta stoooor koja!" sa Kajsa och pekade ivrigt på det nybyggda huset när vi gick förbi.
Inte helt säker på varför hon valde att kalla huset för koja, antar att ägarna inte skulle vara jätteförtjusta om de fick höra det.
I alla fall.
Vi stod där länge och väl och tittade på kojan, och kojbyggarna när de spikade och hade sig. Tills Kajsa bestämde att det var nog, att det alldeles jätteplötsligt blev tråkigast i världen att titta på husbygge. (Viket det ju för all del faktiskt är också. Ehum..)
Skulle springa ut till stora vägen, vilket hon såklart inte fick. Jag sprang efter och lyfte upp henne i famnen som hon slet sig loss ifrån. Vägrade att låta sig bäras, vägrade gå och vägrade att sitta på Vidars vagn.
På det hela taget vägrade hon allting faktiskt, ja förutom att skrika då - för det gjorde hon. Med råge. Och slängde sig i norra Europas största lerpöl.

Joråsåatte..

Jag pockade och mutade.
"Kajsa kom så plockar vi några kottar på vägen hem!" (Inlevelsefullt, som att plocka kottar är det roligaste som finns, ni vet.)
"NÄÄÄ KAJSA INTE PLOCKA KOTTAR!" fräste hon.
"Men Kajsa lyssna, hör du fåglarna? Ser du dem där uppe i trädet? Åh, en hackspett till och med! SER DU?"
"DUMMA PIPPI! DUMMA PÄTT! KAJSA INTE HA NÅN SPÄTT!"
"Nä, jag tänkte inte att du skulle äta en hackspett, men kanske att du ville titta på den..."
"Men vet du.." försöker jag igen - "vi kan gå hem och sätta oss på trappen och äta en varsin banan!? JA, det gör vi! Kom nu raring, snälla, så går vi!" *Genomsvett*
"BANAN BLÄÄÄ! BANAN DUUUHUUUUM!" (Hulkandes sådär ni vet, duHuuHum)

*Andas*
*Andas jättedjupt*
*Känner blickarna bakom gardinerna i köken*
*Känner en hoper roade byggarbetares blickar på oss*

"Nej men då går jag och Vidar hem och äter både päron och banan då.."
"NÄÄÄ KAJSA HA BANAN!"

Herregudhursvårtskadetvara?

Det finns barnbidrag..

och så finns det barnbidrag.
Att ge extra pengar till barnfamiljer som redan kryper på knäna då? Eller alla de som kryper på knäna alldeles utan barn?
va? Va? VA? VA?

Men aha, vänta lite, jag tror jag fattar! Man måste alltså bo I SLOTT för att få lite extra klirr i kassan?
Okej. Då vet jag.

Nu börjar nya tider.

Ligger i sängen och lyssnar på kaoset i hallen. Martin och ungarna är på väg till bvc.
Funderar ett svagt ögonblick på att ingripa, men vid närmre eftertanke stannar jag kvar, tänker att jag måste släppa kontrollbehovet lite. Inte ligga här och undra vilka kläder ungarna får på sig och om de kommer i tid nu när det uppenbarligen råder kaos och tjat om påklädning. (Kajsas skills från gårdagen sitter alldeles uppenbart inte kvar idag.)
Och så tänker jag lite egoistiskt att det är ju så här jag har det varje morgon och jag ska ju faktiskt iväg och jobba 12 (tolv!) timmar alldeles snart.
Men först: duscha i lugn och ro och äta frukost i lugn och ro.

Delade veckor börjar nu!

Published with Blogger-droid v2.0.4