Så var julafton över...
Igårkväll när jag skulle sova gick mina tankar till de två finaste människorna jag känner. Trots sjukdom och oändlig trötthet tog de sig igenom ytterligare en jul med hela storfamiljen. Och för det är jag tacksam. Tillsammans är vi enade, tillsammans är vi starka. Men det var med sorg i hjärtat jag lämnade dem för att gå vidare och fortsätta julen hos mamma igårkväll.
Detta var ingen vanlig jul, men vi fick den ihop och det var huvudsaken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar