Bearbetning

Idag har det gått exakt två veckor. Jag har levt två veckor utan någon mormor och morfar. Två veckor som ändå flytit på relativt vanligt bortsett från att det fallit betydligt fler tårar.
Idag var jag i deras lägenhet, den var så oänligt tom utan dem sittandes i köket. Jag satt på morfars plats under fikat, på morfars plats sitter sällan någon annan än just han. Det var där han satt och förtäljde alla historier han varit med om under åren. (Med mormor som inflikade att det bestämt inte alls var det året det eller det hände, eller, nä lasse nu överdriver du allt, det var bara såhär lite, osv osv...)
Min morfar var en jäkel på att berätta anekdoter om sitt (och våra) liv och vi satt gärna där och lyssnade på hans behagliga berättarröst.

Jag fick se dödsannonsen som kommer imorron och den var hemskt fin. Jag är tacksam över att jag fick förbereda mig lite på hur den kommer se ut i tidningen, antar att det är lite lättare att hantera det då.
Sen, på torsdag kommer det allra jobbigaste med begravning, det blir en dubbelbegravning vilket känns skönt för oss alla och antagligen precis så som de hade velat.


Men nu får det vara nog med tråkigheter. Det är fredag och om ett par timmar ska vi fira att Tove äntligen kommit in på den utbildning hon vill.
Fredag med vin, brudar och skitsnack blir sällan tråkiga.

Peace!