2010-04-27

Det var då ett fasligt tjat.

Jo, för att återgå till förgående inlägg, alltså om våran iver på ny bostad. När bör man ringa och tjata hål i huvudet på hyresvärdarna? Helst skulle jag ringa varje dag från nu fram till den förste varje månad. Men det tänker jag såklart inte göra, är lite skraj för att bli hon den där jobbiga som aldrig ger sig, men annars då? Jag tänker att om jag ringer typ som idag så måste jag ju ringa igen den siste, annars är det nån idiot som ringer i övermorgon och får en eventuell lägenhet. Väntar jag helt till den siste eller förste så ger jag mig den på att nån säger upp sin lägenhet idag, och nån (också idiot) ringer idag eller imorron och får den. Det är ju VI som ska ha den där fyran förstår ni inte det dumma jävlar? kommer jag skrika då. Så kommer jag grina lite och tänka att vi aldrig någonsin kommer få bo där vi vill och att Kajsa kommer få gå på förskola i nån sunkig betongbunker.
Jag tänker inte alls på att vi egentligen trivs väldigt bra här i minst ett halvår till och egentligen inte alls vill flytta mitt i sommarn.



.....



Och just som jag skrev inlägget ovan fick jag lite panik. Aktivt letande efter bostad. Som bäst/sämst redan i augusti. Jag trivs ju alldeles förträffligt bra här hemma. Vi har nästan den finaste lägenheten jag kan tänka mig och jag gillar den knasiga planlösningen med sluttande tak med halvsnea väggar och pyttesmå fönster. Jag älskar´t faktiskt. Så har vi stans finaste park inte ens hundra meter från porten. Vore det inte för Kajsa och förskoleplats så hade vi lätt stannat kvar här. Men nu är det så att Kajsas bästa går före allt, och jag tror helt och fast på att hon får en bättre förskoleplats dit vi vill flytta. Och så vill jag hemskt gärna ha ett större badrum med plats för tvättmaskin också. Gärna ett badkar när vi ändå håller på. Balkong är ett plus. Hiss ett måste om det är mer än två, tre våningar.

Inga kommentarer: