Har haft en tapetserarsnubbe här hela förmiddagen. Hur mycket jag försökte att inte vara hemma genom att gå på promenad i ottan och besöka jobbet ett par timmar så var han fortfarande här i två timmar till när jag kom hem. Precis skitjobbigt och trots att jag vet att han förmodligen skiter fullkommligt i vad jag gör, vad Kajsa gör och hur jag sköter henne så känner man sig ändå så förbannat utstuderad. Det är ju inte så att han hålls i ett av de rummen man aldrig är i om dagarna utan i lägenhetens mittpunkt vilket gör det omöjligt att undvika honom.
Men nu har han gått. Nu känner jag mig fri. Nu kan jag andas. Men imorron är han tillbaka igen, klockan sju. Så jävla muntert är det faktiskt inte att gå upp upp över en timme tidigare än vanligt bara för att en främling ska komma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar