2010-11-29

Barnavdelningen.

Vi börjar känna till omgivningarna uppe på barnavdelningen rätt bra nu. Först var det ett jäkla spring däruppe för kontroller av Kajsas huvud. Nu när det är ett avslutat kapitel så tar vi några rundor för att kontrollera hennes allergi också. Lika bra när man har ångan inne liksom. Men fy fasen så tröttsamt det är. Och nu är jag egentligen oerhört tacksam över att det bara handlar om allergier och konstig huvudform, och att de faktiskt är väldigt noggranna och håller henne under uppsikt, men ändå. Och varför måste alla läkare och sköterskor antingen viska fram det vill ha sagt eller mumla som de hade gröt i mun?
Jag hör för fan inte vad dom säger, aldrig hör jag! Ett ständigt eko av Va? Vad var det du sa? Och aldrig spottar dom ut gröten.

2 kommentarer:

jos sa...

Det är hopplöst det där med barnläkare, eller läkare överhuvudtaget, som inte inser att det kan vara rätt bra om det dom säger faktiskt når fram. Vad ska man annars dit att göra liksom? Fick ni svar direkt eller kommer det i efterhand?

Lisa sa...

Ja exakt det undrar jag också! Varenda gång vi har kommit ut därifrån har jag varit tvungen att fråga Martin om nån grej, för att kontrollera att jag hörde rätt. Ibland orkar man verkligen inte säga VA? för hundrade gången.
Vi fick svar direkt. Ägg, bara ägg. Tack och lov! Vi ska dock dit igen på torsdag för att tala med en läkare eftersom hennes reaktion blev så allvarlig. Skönt att de följer upp det, känns tryggt. Om de bara kunde spotta ut gröten nån jävla gång som sagt...