Jag tror att min mamma har det värsta morgonhumöret i världen, får hon inte kaffe så blir hon precis skogstokig. Jag är precis likadan - utan morgonkaffe. När jag var tonåring så var det ett litet helvete varje morgon när jag stressad skulle iväg till skolan. Morgonhumöret och väldigt mycket annat har jag alltså ärvt av henne.
När hon var tjugotvå år träffade hon en mustasch-prydd snubbe med hockeyfrilla, han skulle ett par år senare, när min mamma var 24, komma att bli min far. Jag är pappas andra barn, min storebror är alltså bara en halving, fast det brukar jag inte reflektera så mycket över längre, hel som halv liksom.
Han har tur han, min far. När han var ung, kanske arton, tatuerade han in namnet Karin på armen, hans första tjej.
Min mamma heter Karin i andranamn och kvinnan han fick min storebror ihop med, hon heter också Karin, Eva-karin.
Vi har haft rätt så roligt åt det där, frågat om han valt tjejer efter namnen, men nu har turen dalat. Sedan rätt många år tillbaka har han en sambo som heter Eva. Bara Eva.
Mina föräldrar fick ytterligare ett barn, Niklas. Han är sju år yngre än jag.
När jag var femton år flyttade mina föräldrar isär, nu är de lyckliga på varsitt håll men kan fortfarande umgås med varandra som folk.
När Kajsa kom så blev de oerhört stolta morföräldrar och tycker att det är helt fantastiskt att ha en liten tös att skämma bort, precis sånt som morfäräldrar är till för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar