Nu äntligen är det dags att börja vakna från dvalan jag gått omkring i de senaste sex månaderna, bortsett från de senaste veckorna (fast de gills inte eftersom den slags lycka och glädje inte utspelade sig här i Sverige och inte av samma slag som nu.)
Jag börjar komma i fas igen. Jag bubblar av energi, är på strålande humör. Har tusen fina saker att glädjas åt.
Jag har fått sol och värme i flera veckor. Jag vaknar i ottan och går långpromenader med underbar musik i öronen. Jag har underbara vänner omkring mig. Det är vår, snart torphäng. Jag får tillbaka pengar på skatten och jag är sjujäkla glad mest hela tiden. Det är en fantastisk känsla som jag glömmer bort att jag faktiskt känner varje år vid den här tiden.
Kort och gott, livet är på min sida nu.
3 kommentarer:
Vilket härligt inlägg!! Får nästan energi av att läsa det ju! :o)
Kram
Härligt!
Jag hade en liten aning om att du var med där vid fängelset, men jag var inte helt säker så det var bättre att ta det säkra före det osäkra och inte skriva några namn :-) Nu vet jag en till förutom jag själv som var där i alla fall... + att jag inte var ensam om att tycka synd om honom :-D
Kram
Skicka en kommentar