vetskapen om att vara vuxen

Jag var ute på långpromenad imorse, och en tanke som velat komma fram i ljuset rätt länge slog till med full kraft. Jag håller på att bli vuxen på rikt!
Den här vetskapen skrämmer mig till viss del, hoppas bara inte att den innebär allt för många förändringar på mina impulser och leva i nuet.
Planen har ju väldigt länge varit att tatuera mig nästa söndag, det är en otroligt fin gaddning som skulle kosta runt fyra tusen. Tatueringen är en present från min sambo när jag fyllde 25 och jag har varit otroligt peppad att göra den. Men nu när det är vår, torphäng står inför dörren och en eventuell flytt i sommar och andra saker utöver det så börjar jag tveka.
Fyra tusen spänn kan man göra ganska så mycket med. Så jag ringde precis M och sa som det var, att jag är så inihelvetes jävla tokvuxen som väljer bort en tatuering och väljer att köpa grejer till torpet och annat istället, och det är helt jävla otroligt och vad sysslar jag med? men det blir nog bäst så och fan och hans moster. Så nu är det nog bestämt, jag göret! M sitter väl fortfarande på stolen oförmögen att göra nåt vettigt efter denna vetskap.

Så imorron, i tell you, då blir det plantagen för hela slanten och det ska spenderas friskt. Herregud fyra tusen riksdaler att spendera fritt över, jag är kanske inte så dum ändå? Vuxen javisst, men dum? icke!