01- Introduce yourself

Jag heter alltså Lisa och föddes i juli 1983 i Norrköping. Jag vet precis vad det var för väder och vad min mormor och morfar gjorde just den dagen jag föddes. Det berättade nämligen min morfar varje år på min födelsedag. Tänk vad fort det går, idag för 15 år sedan... så sa han alltid, min morfar.

Jag växte upp i Ektorp, ett klassiskt Svenssonområde, mycket barnvänligt där föräldrarna kunde släppa ut sina barn på gården och låta dem leka bäst de ville. När maten var färdig ropade de från balkongerna att det var middagsdags. Och så satt man på sina vänners rum och väntade medan de åt falukorv och makaroner. De gjorde samma sak på mitt rum när det var min tur att äta.

Jag har två bröder, en äldre och en yngre. När jag var yngre och bodde hemma och båda mina bröder var hemma samtidigt tyckte jag att de var de värsta syskonen man kunde ha. De retade mig sönder och samman, läste mina dagböcker och var precis som bröder är mest. Fruktansvärt jobbiga.
När jag var femton flyttade mina föräldrar isär. Jag bodde kvar hos mamma i Ektorp och min kontakt med pappa kom att minimeras till varannan helg. Jag brydde mig inte så mycket om det utan tyckte faktiskt att det var rätt skönt. Mamma var den som satte gränser, medan min pappa inte orkade ta tag i sådant som att fostra en rabiat tonårsdotter. För rabiat är nog bara förnamnet av vad jag var. Tänker jag efter så var jag helt överjävlig mot mina föräldrar och jag förstår inte riktigt hur dom stod ut med mig.

När jag var 17 år bytte jag efternamn. Tidigare hette jag Jonsson efter min pappa. Men jag har alltid känt mig mera jag ihop med mammas släkt, och trots mycket ångest och dåligt samvete bestämde jag mig för att ta bort Jonsson helt. Till ett mycket tuffare dessutom. Det är idag något jag är väldigt glad över att jag gjorde trots att jag i dagsläget står min pappa närmre än vad jag någonsin gjort tidigare. Det beror helt klart på Kajsa.

När jag var sexton började jag bli den jag är idag. Då började livet med festivaler, musik och vänner. Och jag kanske är den enda som säger det, men det året jag var sexton skulle jag gärna uppleva en gång till.

För drygt fyra år sedan träffade jag den finaste killen jag kan tänka mig. Den killen är idag far till min dotter som vi fick för ett år sedan. Han har helt enkelt gett mig det bästa jag vet.
Vi bor i en väldigt mysig liten trea i östra delen av stan.