Dom här hormonerna, jag hade glömt bort hur mycket de kan åka bergochdalbana. Hur mycket man kan gråta för egentligen ingenting.
För ett tag sen fick jag ett fantastiskt mail från en fantastisk vän i Wales. Hon berättade att hon ska gifta sig, och mitt svar bestod mest av 'iih', 'wiih' och 'naaw' samtidigt som jag grät en skvätt. Värsta tonårsfasonerna.
Till råga på allt har jag flottigt hår och finnar. Var tog min nästintill sammetslena hy och tjocka hår fullt med lyster som jag fick äran att åtnjuta under min förra graviditet vägen?
3 kommentarer:
Så där var det för mig i början; oftast var jag glad, men när jag väl blev ldesen blev jag alldeles utom mig och grät så jag hulkade. Och håret var fett och stripigt hela tiden. För att inte tala om hyn, den har aldrig varit perfekt, men fy fan vad finnig jag var! Jag tror itne att de började försvinna förrän vid jul faktiskt. Nu är den som vanligt igen.
Och tack, jag uppskattar alltid dina kommentarer!
Åh, ska Empan gifta sig?! Vad kul, hälsa grattis från mig!
Det spelar likosom ingen roll hur ofta jag tvättar håret, det blir flottigt snabbare än kvickt. Att fortsätta tvätta håret varannan dag är med andra ord omöjligt, då börjar jag snart få dreads. Och när jag börjat tvätta håret varje dag så vänjer det sig ju vid det och blir flottigt bara därför. Hmm, jag har ett problem där. =)
Jos: Yes! Himla kul är det. Jag blev så till mig att jag satt och fnissade förtjust här i soffan flera timmar. Martin mest skakade på huvudet. =)
Skicka en kommentar