Vaknade av att någonting kändes fel. Kände efter lite och ja men visst fan, jag kan ju faktiskt andas med stängd mun. Min tidigare igenmurade näsa var inte längre igenmurad. Underbar känsla!
Nu: Hämta en säng till Kajsa. Det är alldeles fantastiskt bra att ha snälla släktingar som vill bli av med grejer och mer än gärna ger dem till oss. Sulky och säng. Jag tackar ja!
Problemet: Var tusan vi ska göra av sängen tills den ska börja användas? Martin rynkade lite på ögonbrynen när jag sa att den såklart får bo på vinden. Jag antar att det är rätt fullt där uppe.
Och nej, jag har ingen vidare koll, det är Martin som sköter vindsbesöken i det här hushållet, själv tycker jag att vinden är hemskt kall, ogästvänlig och otäck. Och ja, jag är löjligt mörkrädd.
3 kommentarer:
Usch, vad jag hatar när jag inte kan andas genom näsan, särskilt på nätterna, jag får sådan panik!
Jag undrar hur lång tid det kommer att ta innan våra förråd här är fulla...
Men! Har ni inte plats för den på vinden?? Känns ju jättedumt att ni ska behöva ha den så länge då ju...
Fifi: Ja det är vidrigt! Tidigare morgnar har jag vaknat i panik av att jag inte kan andas, skönt att det har släppt vill jag lova!
Haha ja, det brukar gå fasligt fort utan att man ens är medveten om hur man lyckats fulla det med skräp..
Lotta: Jo då, nu var den ju så nerplockad så det var inga problem. Klart vi tar den nu när ni är så snälla att ge bort den, då ska ju ni slippa ha den samla damm kan jag tycka. =)
Skicka en kommentar