2011-06-10

Tacksamhet.

Dagens snällaste är helt klart kvinnan som hoppade av spårvagnen och sprang efter oss när hon upptäckte att Kajsa kastat ifrån sig hundskrället i spårvagnsgången. Jag tror aldrig hon riktigt förstod vidden av det hon gjorde, för vad hade vi gjort utan den prickiga hunden?
Dessutom fick hon vänta in nästa spårvagn eftersom hon hoppat av för tidigt. Så väldigt snällt att jag blev helt tårögd. (Okej, det hör ju inte direkt till ovanligheterna nu mera, men ändå.)

3 kommentarer:

Fifi sa...

Fantastiskt gjort! Jag höll på att tappa hoppet om mänskligheten igår när ingen frivilligt ville hjälpa mig att få på vagnen på bussen, jag fick nästan skrika för att få napp och folk bara tittade tomt på mig och vagnen...

jos sa...

Åh jösses vilken tur! Så himla snällt av henne! Jag vill inte ens tänka tanken att snuttekaninen skulle tappas bort någonstans. Enda gången Milo sovit utan var förra midsommar eller ja, sov kan man ju knappast säga att han gjorde..

Lisa sa...

Fifi, jag läste på din blogg. Förjävligt att ingen annan än en liten tant kunde hjälpa till. Den där jävla tafattheten hos folk retar fan ihjäl mig!
Jos: Jag kan inte ens med ord beskriva lättnaden! Hade hon inte sprungit efter hade den ju varit borta för all framtid.
Haha ja den kvällen minns jag allt, han och Klara höll ställningarna rätt fint vill jag minnas. =) Inte en chans att Kajsa skulle sova utan sin Vovvy.