2011-03-30

Om en helt vanlig tisdag. Bara lite vildare.

Igår skrev jag en uppdatering på facebook som löd såhär:
'när man under loppet av en kvart ungefär hunnit göra nr 2 på toa i sällskap av en högst grinig unge klängandes runt benen, för att sedan trampa i resterna av dagens lunch och skrikit 'FY FAAN' rätt besinningslöst ut i tomma intet medan den tidigare griniga ungen nöjt rivet ut varenda kastrull ur skåpet - då funderar man på hur man ska orka med två?'

Och så där fortsatte det liksom hela dagen. Ungen var precis sjövild trots en längre tids lekandes i lekparken. Det var lite som hon tänkte att 'HA! Nu ska jag allt testa henne! Klarar hon verkligen av ett syskon till mig också?' Typ.
Med andra ord fick jag rätt snart äta upp mitt tidigare rosafluff-inlägg och verkligen göra möda för pengarna.

När Martin kom hem efter övertidsarbete låg jag däckad i soffan och tyckte lite synd om mig själv. Tack och lov hade han fantastiska nyheter att förtälja så vi avslutade kvällen i lugn och ro med firande av helgens uteblivna taco.
Återigen, en stor jävla hyllning till alla ensamstående föräldrar där ute, satan vad ni är grymma!

2 kommentarer:

Fifi sa...

Ibland, när jag känner mig helt matt och bara vill ligga ner, då tänker jag hur ska jag orka med ETT barn? Men jag antar att det bara går, hur många man än har!

Jag tänkte att en bra balans mellan vila och marchering skulle vara ett framgångsrikt koncept, men nu har jag fått så vansinnigt ont i ena foten att jag nog tvingas ta det rätt lugnt ändå.

Jag såg också den där osten på Halv åtta hos mig och tänkte att jag måste prova till helgen! Jag saknar ostar så mycket och är den upphettad så får man ju äta den!

Lisa sa...

Ja ibland är det bra kämpigt, den som säger nåt annat ljuger. Men det är ju så värt det. Såklart. Den lycka man upplever varenda dag är värt allt klämngande kring benen som helst! Och hur mycket söndertrampad mat och skrik också för den delen.