2011-04-01

Det där om peppar peppar ta i trä...

Jag sa i början av månaden att om jag lyckas jobba mina 175 timmar jag har i mars, utan sjukskrivning eller vab, då ska jag hoppa jämfota av lycka. Knappast troligt trodde jag dock inte att det skulle vara.
Men igår när familjen tycktes vara hur friska som helst vågade jag mig på att drista att den här familjen har en mage av stål. Men alltså man ska ju inte säga så där, det vet ju vem som helst.
Imorse, i brådrasket femton minuter innan vi skulle iväg till dagis, då kommer den. Kaskadspyan. Såklart. Det är ju april nu, mars är över. In i duschen med både mig och Kajsa. Fram med handspriten och hoppas hoppas på att kräket var mitt fel. Att lyfta upp en unge från skötbordet samtidigt som hon hostar strax efter frukost, det är inte vidare smart.
Hur som helst så tog jag vab idag. För ärligt talat, hur mycket jag än misstänker att det var mitt fel att hon kräktes så tänker jag för allt i världen inte lämna henne på dagis. För att bli hyvlad arga föräldrar om det nu skulle vara maginfluensa och hon skulle spy igen på dagis - nej tack! Det dåliga samvetet står jag gärna över.

4 kommentarer:

Lotta sa...

Det är nog alla tacksamma för! :o)

Fifi sa...

nej, vad tråkigt!

jos sa...

Det är så himla jobbigt när man inte vet, "är ungen sjuk eller inte?". Häromkvällen kräktes Milo en liten pöl, bara sådär. Då hade han i och för sig först druckit hur mycket vatten som helst och sen sprungit och hoppat som en galning. Och så börjar man "vem ska vaba, kan du ta det, eller är det bättre om jag...", och sen kommer liksom inget mer - inget kräks, ingen feber, bara helt vanlig pigg unge.. Men hade det hänt på morgonen hade jag nog också stannat hemma, vi hade ju hela natten på oss att invänta ytterligare tecken.

Lisa sa...

Lotta: Ja, jag blir själv rasande när folk inte kan hålla sina sjuka ungar hemma. Maken på egoism liksom!
Fifi: Ja att torka kräk är sannerligen bland det värsta som hör småbarnslivet till.
Jos: Ja men eller hur! Men som sagt, när det gäller kräk så tänker jag inte chansa utan målar hellre fan på väggen med en gång. Nu var det tack och lov inte tal om någon magsjuka, Kajsa var hur pigg som helst och moffade i sig en portion korvstroganoff till lunchen och det går ju inte riktigt hand i hand med magsjuka..