Dessutom känner jag att det är himla viktigt för mig att få en bekräftelse på att jag får gå hem i början av juli. Jag har räknat med att göra det. Dör annars. Inte minst eftersom jag inte längre kan förneka en begynnande foglossning. Hujedamej vad ont det gör emellanåt!
Och nu då, går det bara utför eller kan det stanna av? Jag har ingen aning. När jag väntade Kajsa hade jag inga känningar alls av foglossning, mådde liksom prima in i vecka 42.
Published with Blogger-droid v1.6.8
2 kommentarer:
De flesta säger ju att det brukar bli bättre mot slutet, så det är väl bara att hålla tummarna. För mig var det tvärtom, det blev bara värre och värre. Kompisar brukade erbjuda sig att dra Julian i vagnen när jag väntade Amelie. Det såg väl tungt ut, antar jag. Fast grejen var att jag behövde vagnen för att ta mig fram, den var ju min "rullator". Inte konstigt att det såg tungt ut då ^^
Håller tummarna för att det ska stanna av! Själv har jag gett upp hoppet om att kunna gå längre än Oxelbergen runt innan bebis är ute. Eller ofta blir det ju bättre när bebisen börja sjunka ner och fixera sig men det kan ju vara ett tag kvar innan jag är där. Jag fick papper från barnmorskan sist om sjukgymnastik, fråga om det. Där kan man nog få bälte utprovat också om inte barnmorskan har något på lager.
Skicka en kommentar