2011-04-13

Apropå ultraljudet.

Jag brukar alltid vara väldigt nervös inför såna där saker, för man vet ju inte. Kanske hittar dom nåt fel på Liten? Ett hjärta som inte pickar som det ska eller en fot för mycket eller så. Man har ju faktiskt ingen jävla aning. Också känner man sig så himla utlämnad där man ligger och stirrar på en skärm där man försöker analysera diverse kroppsdelar.
Men idag, jag var inte nervös. Eller jo. Jag var ju sinnessjukt nervös men liksom inte för ultraljudet utan för något helt annat som inte kunnat lämna mitt huvud sen i måndags.
Och så sa jag till Martin, att tänk om de hittar något fel nu, bara för att jag inte har full fokus på bebis? För att jag just nu har magen full av andra känslor?
Jag tänker ofta så där, antingen det ena eller andra liksom. Man kan aldrig vara lycklig fullt ut, eller kan man? Jag är expert att tänka att 'jaha, får vi det där så kommer det där andra att skita sig.' Men det funkar ju inte så. Det kan det ju bara inte göra. Så bara för att bebis mår finfint och Martin precis fått ett toppenjobb så kan vi inte få det där fantastiska huset vi just lagt ett bud på? Det skulle liksom vara lite för bra för att vara sant.
Men ändå, det får bara inte vara så, för vi måste nämligen få bo i det där huset! Vi tyckte nog bägge två att det stod "välkomna hem!" på fasaden på huset vi tittade på i måndags. Jag vägrar tro att två goda ting utesluter det tredje!

6 kommentarer:

H sa...

Jag tänker med sådär! Och det är ju så puckat! Jag tänker att jaha, nu ska vi åka till New York och i söndags köpte vi dessutom biljetter till en Phosphorescent-spelning i Brooklyn och jag ville gråta en skvätt av lycka (gjorde nog det med)för att vi omedvetet hade timat det så bra. Då måste ju nåt skita sig, tänker man då. Men varför det? Vem bestämmer det? Man är ju liksom väldigt logisk i alla andra tankar man har, men inte när det kommer till bra grejer! Man får ha massa bra grejer på gång samtidigt! Nu vet jag inte hur den här texten blev för jag sitter o jobbar o klockan är mycket men du fattar! Ibland har man flyt och man kan va lycklig på flera plan samtidigt!

H sa...

Men nu tror jag att jag har jinxat vår resa genom att vara så positiv här! Åh, måste lägga av med tvångstankarna nån gång. Hihi. Gonatt!

nataber sa...

Ja tänkt om man kunde släppa känslan av att man inte får ha det så bra som man faktiskt har det. Och varför ska ni alla fina tänka så egentligen? Det suger ju egentligen bara en massa energi. Man kanske lär sig framöver att tänka positivt istället. Lycka till med bebis och huset, tänker på er :*

Cat sa...

Jag är lite tvärtom... När allt går bra så tror jag att det ska vara likadant med precis allt. Men om en sak skiter sig så tror jag att det kommer fortsätta likadant. Som igår... Vi var på utvecklingssamtal på dagis och det var väl ingen höjdare. Inga klagomål på barnen, men hon som höll i det är så extremt virrig, slingrade sig undan frågor vi hade och lyssnade inte alls. Sen var jag och lämnade ett CV på ett jobb jag verkligen vill ha. Hade velat lämna det direkt till chefen, men han var på lunch. Och ja, för att utvecklingssamtalet inte var bra och för att chefen inte var där så innebär det ju absolut att jag inte kommer få jobbet.

Men njut nu. Bra jobb till sambon, en liten i magen som mår bra. Klart ni kommer få huset, i alla fall så som jag tänker :)

s sa...

alla kommentarer här talar ju sitt tydliga språk, alla tänker alltså såhär? sjukt!
det är som att det är bestämt att man aldrig ska våga andaas in riktigt ordentligt o känna lyckan fullt ut, för att då kommer bubblan spricka.
gruppterapi nästa?

Lisa sa...

Haha vad stört att vi är så många som inte kan unna oss att vara lyckliga fullt ut!
Just nu verkar det ju dock som att Cat´s teori passar bäst in i just det här sammanhanget i alla fall. Jag väntar dock till tisdag för att hurra fullt ut. Och kan jag det då, så ska jag fan i mej lägga ner det där larvet, för då är jag nog så lycklig man kan bli. =)