Sista dagen innan en veckas semester arbetas idag. En semester som egentligen inte är mycket till semester.
Det är mycket nu, jag som helst ville vara på landet och inte gjort ett skit, men ack vilken missbedömning.
Det ska på trettioårsfest, ett besök hos bm, besiktning av lägenhet och packning.
Jag har dåligt samvete över att det är tusen saker jag borde göra, hundra saker jag VILL göra och ännu mer grejer jag måste göra.
Högst i önskan står att bara slappa i torpet tätt följt av att åka upp till dalarna för att hälsa på kära vänner som jag inte träffat på allt för länge. Varje helg är något inplanerat, två trettiårsfester på tre veckor, varav den ena är i Varberg, men hjälp vad splittrad jag är! Kan inte sommaren bara vara en månad längre?
Jag fick ett så himla fint sms igår, från P&l, av en person som lyssnade på Mimikry och tänkte på mig, saknade mig. Och jag saknar också, det är ju nu, den här perioden jag brukar träffa dem mer än någonsin, till att helt plötsligt inte se dem alls.
Det knasigaste är att det problemet som brukar hindra en från att åka iväg och hälsa på folk i hela sverige annars är pengar. Nu har vi gott om pengar, vi fick otroligt feta löner bägge två den här månaden, men då finns det inte tid. Och snart är sommaren slut.
Hepp hepp vad positiv man är idag då...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar