Varulv

Jag upptäckte igår till min stora fasa att jag blivit luden.
Det växer små små fina hårstrån i hela jävla nyllet på mig! Jag gormade och skrek tills M undrade vad som stod på, och jovistt har jag blivit det. Inget jävla förnekande eller fina lögner här inte!
Som så många gånger förr tog jag till den alldeles fantastiska lösningen på mitt problem, nämligen google. Tänkte att jag säkerligen kan skylla eländet på graviditeten som med så många andra saker.
Ludenhet under graviditeten skrev jag, och javisst. Det är högst normalt på grund av att binjurarna ökar produktionen även av manligt hormon.

Det är helt fantastiskt bra det här, att man kan skylla alla oönskade bieffekter, grinighet, humörsvägningar, överdriven viktuppgång och extremt sötsug på att man har en bebis i magen. Att äta tio korvar/dag är högst normalt, likaså att käka murbruk.
Kunde jag inte få en släng av Tourettes Syndrom också så jag fick vara brutalt ärlig och kalla folk för feta, fula och idioter också och kunna skylla allt på min graviditet. Det hade ju varit makalöst roligt!

Nu lider jag vare sig av gravid-cravings, viktuppgång eller några större humörsvägningar. Än så länge.
Däremot av en jävla L U D E N H E T!
Och jag tror bestämt att det där med cravings bara är ytterligare en ursäkt för att man ska få stoppa i sig saker med gott samvete, jag är ju ändå inne i slutet av fjärde månaden nu så nåt borde jag väl ändå märkt av? Jag håller åtminstone tummarna för att jag får slippa även i fortsättningen. Jag vill nämligen inte bli påkommen med att slicka på tegelmuren härutanför.

Nu ska jag snart till jobbet och öva upp min tourettes lite, där finns det nämligen någon som skulle behöva höra ett och annat...