2010-03-24

En undran

Jag blev påmind om en grej jag retade ihjäl mig på härom dagen. Jag gick och muttrade härhemma och Martin fick lyssna på både det ena och andra.
Jag sprang på en gammal skolkamrat och jag fick frågan vad jag skulle göra i helgen och jag svarade att jag skulle ut med några vänner. Jaha sa hon och frågade om det var min karl som fick den stora äran att vara barnvakt.

What??!?

Alltså låt mig förtydliga en sak, den här människan har en bebis på ett halvår. Borde man då inte anse att pappan har lika stor del i föräldraskapet som mamman? Borde inte alla göra det? Har HON varit barnvakt åt sin unge i ett halvår? Får man pengar från försökringskassan för att vara barnvakt?
Är jag barnvakt åt Kajsa när Martin är ute med sina vänner? Knappast troligt. Ännu mindre troligt att andra folk tycker det. Då är det ju en helt annan femma. Det är ju min plikt som mamma att vara hemma med våran bebis, ingen som höjer på ögonbrynen för det. Och då undrar jag en annan sak, varför är det endast förbehållet män att gå ut och träffa polare när man är förälder, dricka öl och ha ett socialt liv utanför familjebubblan? Jaa men det är ju klart att du måste ut och roa dig, se till att drick ordentligt med bärsa nu så du klarar av din roll som pappa sen, släpp loss nu för fan.
Säger man så till mig som mamma? Nä, då får man onda ögat för att man är oansvarlig, inte är hemma hos min bebis som är så liten. Inte är det lika viktigt för mig att i viss mån fortsätta leva mitt liv, träffa mina vänner och ta av mig rollen som mamma ibland.

Nä det är klart, de där papporna de har ju ingen del i det hela. De bara sprutar lite och så kan livet fortsätta precis som vanligt sen. Har de tur kan de någon gång emellanåt få vara barnvakt åt sitt barn när mamman ska gå till frisören eller ut och ta några öl med vänner.

Tack och lov har jag inte personligen stött på så många människor av de här förlegade åsikterna. Men jag vet att de finns. Vi lever ändå i ett samhälle där det borde vara en självklarhet att pappor är hemma med sina ungar emellanåt så mamma får gå ut ensam och träffar vänner. Precis lika självklart som tvärt om. Det är skitviktigt både för förhållandet och självkänslan att få lite kvalitetstid med sig själv och tänka på annat än barn, men sånt vet vi ju alla redan. Men det är först nu man ens börjar närma sig den jämställdheten. Men när i helvete ska pappor sluta vara barnvakt till sina egna ungar?

5 kommentarer:

jos sa...

ja fy fan, när folk sätter ordet pappa och barnvakt i samma mening är det så jag är på väg att kasta upp. jag tänker att om jag vore man skulle jag känna mig så himla kränkt över att bli omyndigförklarad när det handlar om att ta hand om mina egna ungar. eller när folk pratar om det "speciella bandet mellan mamma-barn". för pappor och barn kan ju omöjligt ha en nära relationer som är precis likvärdig den mamma barn har. nä, "mamma är ju nåt speciellt".

var som när jag, jon, milo, mamma och mammas karl skulle åka till skåne för ett tag sen. vi stannade och fikade och milo behövde torr blöja. finns ju såklart (!) inga skötbord på herrtoan, män byter ju inte blöjor, så jon tog med milo in på damtoan. jag liksom såg hur besvärad min 40-talist mamma blev över att jag inte tog blöjan "ska jon verkligen behöva?". och jag och jon hade inte ens diskuterat det, han konstaterade att milo behövde torr blöja och gick för att byta den. men så ska det tydligen inte vara.

nataber sa...

jag säger KÖR PÅ! skit i alla idioters jävla kommentarer. om ni skulle lyssna på alla tips, råd, rön etc. etc. skulle ni knäckas. jag tycker ni är grymma mammor! finns inget värre när folk lägger sig i hur man ska leva sina liv och försöka få andra att må dåligt. översittare behöver en och annan lavett!

sofie sa...

nä usch! kör på bara lisa, det där gör mig så sur trots att jag själv inte har barn.när min syster började jobba efter sin barnledighet skickade okända människor som läste hennes blogg mail till henne och sa att det var oansvarigt av henne att låta barnets pappa vara hemma med barnet. WHAT?! och jag undrar verkligen hur det känns för en pappa i sådana här situationer. stå på dej! kram!

Lotta sa...

Visst är det sjukt?? En helt annan grej som jag också retade mig mycket på när mina tjejer var bebisar var när folk frågade "Är hon snäll?" Alltså...kan en bebis vara annat än snäll? Är bebisen otäck och elak om den har magknip och skriker?

Ses vi imorgon förresten? :o)

Anna sa...

Javisst, är det helt otroligt! Sånt där retar jag ihjäl mig på också. Innan vi fick barn så tyckte jag att vi hade kommit ganska långt när det gäller jämnställdhet här i Sverige men det blev man snabbt varse om att det har vi INTE. Så mycket föreställningar och gammalt skit som finns kvar. Håller med dig till fullo, Lisa!

Tror det var facket jag ringde till under föräldraledigheten och frågade om avgift och så vidare när hon säger:
"-Ja du ska väl vara hemma ett år nu?"
Vaddå?! Vem har sagt det? Och vem är hon som bara förutsätter det eftersom det är jag som är mamma. Suck! Trött blir man...
Håller med Jos oxå ang 40-talisternas åsikter som man ofta fick höra.
"-Men ska du amma nu IGEN. På min tid så var det var fjärde timme..." Bla bla bla...

ALLA barn är snälla!