2011-01-17

Nästan som en lottovinst.

Oftast brukar slarv och missuppfattningar bara leda till irritation och missnöje. Men idag, vilken lycka!
Jag insåg när jag av en slump slog upp kalendern att jag ju inte alls skulle bli tvungen att springa direkt från det ena jobbet till det andra. Jag hade ju faktiskt varit så himla smart att jag bytt bort eftermiddagspasset och sen glömt bort det. Det innebar att jag kunde möta upp man och barn för att gå en lång, blöt och hal promenad istället. Åh, det kändes lite som att jag hade dragit hem högsta vinsten på lotto.
Nu ska jag ta tag i projekt rensa Kajsas byrå. Tycker att det är så himla svårt det där, helst vill jag spara allt men inser att vi då skulle behöva fråga grannarna om deras vindsförråd. Men vad ska sparas, vad ska slängas? Och finns det nåt av värde, men som inte är så pass nostalgiskt så det kan traderas ut?
Det är ju möjligt att Kajsa i framtiden kommer få syskon, är det då inte bättre att spara allt trots allt? Fast å andra sidan, jag misstänker att man vill köpa en del nytt till nästa unge ändå, så allt vore kanske att ta i.

2 kommentarer:

Fifi sa...

Om jag har svårt att göra mig av med mina egna saker är det nog ingenting mot hur det kommer att bli med bebisens saker. Jag kommer säkert att spara gamla trasiga och söndertvättade kläder bara för att han/hon tog sina första steg/fick sina första tänder i/var så söt i dem.

Lisa sa...

Ja det är verkligen som du säger. Jag grät när jag plockade undan Kajsas första pyjamas, tyckte att tiden gick så fort. Nu är hon typ sex storlekar större, galet! Men det blir lite lite lättare för varje rensning.