Jag läser mitt förra inlägg och inser att det låter som jag är nere på botten och krälar.
SÅ illa är det inte. Det är bara så väldigt påfrestande att inte känna igen sig själv. Att vara såhär snarstucken och lättgråten är inte så mycket jag och jag gillar´t inte.
Min kropp behandlar mig på det hela taget inte särskilt väl just nu, och så den där inneboende stressen över badrummet som grädde på moset.
Men det går ju över.
Om två veckor räknar jag med att bebis är ute och badrummet klart. Då ska jag leva i den där underbara familjebubblan, med vår nyfödda bebis i famnen och njuta av vetskapen om att vi har ett överjävligt fint badrum och att hela familjen är samlad i en månad framåt.
Nyss kom jag hem från födelsedagsfirande och mys med min brorsdotter. Och imorgon är det tisdag vilket innebär tisdags-lunch-dejt med min kille, för fjärde veckan i rad. Dessutom med sällskap av bästa H och hennes snubbe. Så helt nattsvart är det alltså inte.
Var bara tvungen att säga det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar