Nostalgitrippar mig lite.

Vi har suttit på farstutrappen och ätit eftermiddagsfrukt i tre dagar nu och njutit av solen. Fått en försmak av sommaren, om hur det kan vara när livet är som allra bäst.
I väntan på det, ett gäng favortiter från Kajsas första sommar:









Och torpet hörrni. Det knyter sig lite i bröstet på mig av saknad. Himla fint var det trots allt. Ett litet, litet torp med ett kök och ett allrum. Utan vare sig el eller vatten. Frihet.

Lycka såhär skottdagen till ära.

När det stora lilla barnet helt apropå ingenting alls dvs inget tjat, inga mutor, inga raseriutbrott - INGENTING! - sitter i hallen och självmat på alldeles egen hand har hoppat i både ytterbyxor, jacka och stövlar, ja då ville jag lägga mig ner på golvet och gråta en skvätt av ren och skär lycka faktiskt. Tänk att det finns hopp om en ljusare framtid i alla fall!
Och nej, stövlarna satt inte riktigt på de fötter de skulle, men ändå - HALLELUJAH!

Ett uppblåst välkomnande

För ett par dagar sedan satt jag och fnissade lite åt en sån där bild som cirkulerade på facebook, tänkte att shit, vilket himla grattis, när ens kompisar blåser upp cirka en miljard ballonger som väller ut för en när man öppnar dörren.
Och igår så visar det sig att mina poolers har gjort just det, blåst upp cirka en miljard ballonger (eller okej, 2000 för att vara petnoga, på två dagar och fyra pers) för att välkomna en kompis som varit i Thailand. Alltså jag blir så himla glad av sånt här (och okej, liite avis också), för vem vill inte få ett sånt välkomnande liksom? Samt att jag saknar dem och vill åka till Skåne omedelbums!

Apropå fina grejer och sånt...

Kolla vilken fin ugglevimpel den här fina tjejen har gjort till mig. Eller okejrå, det är ju Vidar som ska ha den ovanför sin spjälis, men ändå. Hemskt fina ugglor om ni frågar mig!
Himla bra grej det där med att låta andra sköta pysslet när en själv aldrig får tummen ur liksom.

Men vad hände här nu då? Jo jag fick bara lite fnatt, eller så var det bara våren som kom...

Ett rätt tydligt tecken på att det är vår, är att jag varje år drabbas av ett enormt behov av att få in färger i hemmet, och inte bara i hemmet - utan på mig själv också. Bort med att det svarta och sluta fega. I alla fall så tänker jag det, men när det väl kommer till kritan så är det likt förbannat alltid mörka kläder jag får med mig hem.
Men så hände något, och vips så hade jag en tunika ala Di Leva i påsen. Och ett par väldigt färgglada ögonskuggor. Risken är kanske att jag mest kommer känna mig som en påfågel. Eller ett påskägg. Men hur som helst så var det fint att bryta den svarta trenden lite.

Att göra två saker samtidigt.

Vissa kvackelmagade kanske menar att man vid matbordet ska ägna sig åt att äta och inget annat.
Vidar är av en helt annan åsikt och tycker att man lika gärna kan passa på att bajsa samtidigt som man äter. Lite sådär fräscht tyckte väl jag och tog ifrån honom flaskan så han kunde stånka i lugn och ro, men det ville han inte vara med om. Skrek ilsket och viftade med armarna och krävde mat.
Så jaha, han fick väl ligga där i min famn och låta inkomsterna bli till utgifter med detsamma.

En sak är säker, när han blir stor kommer han vara en mästare på multitasking. Förhoppningsvis inte i den här kombinationen dock..

Med solen i ögonen..

.. och med en kaffe i handen är det rätt gött här på farstutappen efter en långpromenad. Med vårsolen i ögonen om man ska vara rätt så exakt. Och det ska man ju.
Joråsåatte. *Har det rätt så bra.*

Published with Blogger-droid v2.0.4

Sing hallelujah sing it, sing hallelujah..

Ja, det är väl egentligen inte den pyttelilla polkagrisbabyn ni ska titta på, utan golvet. Gult, mörkt och slitet trägolv. Den enda bild på golvet före jag kunde hitta.
INNAN. Men nu hörrni, efter cirka hundra slipningar, två omgångar nåtning, en betsning, en nåtskrubbning och ytterligare en slipning och tre omgångar vaxning. Voila, ett färdigt trägolv! Ett ljust och fint ett.
Och bilden gör ju inte riktigt rättvisa när resten av rummet ser ut som det gör, men Kajsa är i alla fall mycket nöjd över att ha ett helt discorum att dansa loss på.


Imorgon sätter vi igång projekt väggar. Fusktapet upp, måla också till sist: The grand finale med snyggtapeten.
Eller åkejrå, om jag får bestämma så drar vi igång imorgon, men M är ute och dricker öl ikväll så det är väl inte helt omöjligt att vi är av delade åsikter om det imorgon.
Fram till dess: Liggläge i soffan, godis och bok. Mmm, fint det här med ensamhet ibland faktiskt.

Det här om att ömka sig..

När man skickar ett mess till sin kille och ba: Jag tycker du borde sluta vid lunch idag, vi har så HIIMLA tråkigt här hemma och det är halt så vi kan inte gå ut och gå och alla jobbar och brööl, det är så synd om mig!
Och han ba: Svinbra idé, jag gört!
Man ba: WOHO!
*Älskar min killes jobb*

Hälsningar/
glad_tjej_83

Spänningen är olidlig...

Okej bara ett snabbt inlägg om spektaklet:
På första bilden som publiceras på Vickan efter förlossningen, kommer hon ha mjukisbrallor och mjölkfläckar efter läckande bröst på tröjan då?
Alltså jag hoppas ju det, för att behöva tänka på hur man ska klä sig och hur snygg man ska se ut framför pressen när ett krig (okej, en bebis. (Men nästan samma sak? Lite, ibland? Nä, okej..)) precis har huserat genom ens snippa - inte så jävla kul liksom. Men samtidigt så är jag inte dum i huvvet, hon måste ju passa in i den kungliga mallen liksom. Visa upp prinsessan, klä sig propert med rosaskimrande kinder som hon varit på semester, trots att hon inget hellre vill än ligga i sängen med rufsigt hår med sin nyföding på bröstet och låta känslorna vara "all over the place" i lugn och ro.

Published with Blogger-droid v2.0.4

Men vad är det för en morfar egentligen?

Vi lekte pirater här hemma förrut, ja, jag och Kajsa alltså. Eller okej, mest Kajsa. Tyst smög vi omkring med böjda knän med Kajsa i täten. Plötsligt vänder hon sig om, sätter fingret för munnen och "sccch, kom och titta mamma!" Varpå hon ledde mig fram till fåtöljen där hon brister ut i gapskratt. "Titta, moffa sitter dä! Bajsar på katten!"
Jag: Men vad säger du, sitter morfar bakom fåtöljen och bajsar på Musen? (Musen är alltså katten. Hon heter så, please don't ask.)
Kajsa: JA! *Hoppar jämfota och kiknar av skratt*

Ehh, okej? Gott om fantasi finns i alla fall.

Mmm händer...

Medan övriga familjen satt och åt semlor kring bordet igår, nöjde sig herr gofis med att käka på pappas händer. Till synes rätt nöjd över den delikata måltiden dessutom. Att gnaga på händer (och fötter) är nog lite bland det bästa han vet just nu faktiskt. Tur det, tänker jag. Lite väl tidigt att börja sin semledebut vid den ringa åldern av fem månader.

När läslusten nådde oanade höjder.

Men hörrni, vet ni? Det var precis lägligt att göra ett sånt där frågeformulär och be er presentera er lite, för jag kom liksom av mig lite.
Har fullt upp med att läsa om Katniss, och när jag inte läser om Katniss så tänker jag på Katniss. Ja, maken på beroendeframkallande böcker alltså.
Men jag trivs himla fint med att bara läsa era svar på förgående inlägg och hoppas fler fyller på. Verkligen tacksam att ni tar er tid att svara på frågorna!
Tills vidare ska jag storhandla ensam med två ungar (wish me luck!), baka semlor (det är ju trots allt fettisdagen idag!) och underhålla två förkylda men väldigt spralliga och glada ungar.

Hejpåer!

Vilka är ni?

För en tid sedan, eller okej, rätt länge sedan nu, gjorde Josefine en sån där "hej-vilka-är-ni-grej" och ända sedan dess har jag varit sjukligt sugen på ett veta det jag också. Ja, veta vilka ni är alltså. Dock har jag varit för feg, tänkt att vojne, vojne, tänk om ingen svarar. Då dör min självkänsla en aning och jag skulle dö pinsamhetsdöden.
Men nu kan jag inte låta bli helt enkelt, därför snor jag helt fräckt Josefines frågor och ber mitt ödmjukaste om en liten presentation av er.

Vilka är ni som läser här?
Hur gamla är ni?
Vad jobbar ni med?/Vad pluggar ni?
Vad gör ni när ni är lediga?
Var bor ni?
Vad ser ni fram emot?
Vad ska ni göra idag?
Vad läser ni?
Vad ser ni för tv-serie?
Och ett tillägg:
Hur ofta tittar ni in här?

Jag skulle bli själaglad om ni tog er tid att svara på frågorna, gör ni inte det, säg bara hej och länka till er blogg så kanske jag hittar till er. (Och givetvis ni som inte har någon blogg också.)
Jag råkar nämligen veta att det är långt fler som läser här inne än vad som märks på kommentarerna.
Det är väl ändå inte så konstigt att man är nyfiken?

För att göra det hela rättvist så börjar jag själv med att svara på frågorna, så ni vet detsamma om mig:

1. Jag heter alltså Lisa och är 28 år.

2. När jag inte är föräldraledig och ägnar mig åt blöjbyten och att göra high fives över mina ungars utveckling och att blogga och sånt, så jobbar jag som personlig assistent. Jag gillar tanken med att jag faktiskt gör något viktigt, att jag bidrar med att personer som inte kan klara sig själva ändå kan leva ett drägligt och rätt så fritt liv. Att personer som egentligen är ganska bundna kan röra sig fritt utanför hemmet precis som du och jag.
Men i praktiken - not so fancy. Rätt slitsamt och mycket skitgöra (bokstavligt talat.) Men samtidigt har jag svårt att sluta då det innebär fördelar som konserter, biobesök, charterresor, varierande arbetstider och stor påverkan av eget schema.
Fast ärligt talat så jublar jag den dagen då jag vet vad jag vill bli på riktigt. Vad jag vill ägna resten av mitt liv åt.

3. Jag är ju ledig mest hela tiden faktiskt, och om man bortser från det där självklara som att hänga med min familj och sånt, så gillar jag att spela sällskapsspel, dricka öl med vänner, läsa, laga och äta goda middagar, baka, hänga i skogen och att tänka på renovering, tapeter och om stora kök. Ja, hur vårt hus kommer se ut när vi är klara med hela det här slitgörat helt enkelt.

4. I ett hus vid skogens slut, i en byhåla mellan Norrköping och Finspång.

5. Sommaren! Värmande strålar på bara axlar, plantera, pyssla i växthuset och bara ligga i gräset och läsa en bok.

6. Ungarna är superförkylda så det blir nog att bara hänga hemmavid. Skrubba bort bets ifrån nåtningen så det blir svart istället för vitt igen. (Om jag ser fram emot att knäböja mellan varje springa igen? Inte så värst. Men jisses vad fint det blir!), läsa samt titta på minst ett avsnitt med Pippi alldeles garanterat.

7. Ska snart börja läsa Fatta eld, fortsättningen på Hungerspelen.

8. Vi påbörjade nyss Game of thrones. Galet bra!

Jamen se så, nu är det er tur!

Men okej, nu lugnar vi ner oss lite här va...

Det där med att Kotten avancerar som jag ju skrev om härom sistens, det har nått lite oanade höjder där. För bara på en vecka gjorde han första varvet. Från rygg till mage, också vidare från mage till rygg.
Och idag, efter några dagar av morotspuréeätande så var den där. Första tanden! Ett litet litet risgryn i underkäken. Och Axel, vår kompis som vi var hos vid upptäckten, förstod inte riktigt storheten i det hela utan ba: "Ehh okej, får inte alla ungar tänder?"
Och okej okej, det var kanske lite överdrivet att jubla och göra high five, men ändå. Hallå, vi pratar första tissingen här!

Published with Blogger-droid v2.0.4

När man inte kan sluta.

Jag har precis börjat läsa den här boken, och jag säger såhär: tack och lov att man aldrig blir för gammal för ungdomsromaner!
Tanken är att jag ska betsa trägolv idag, men jag funderar nog lite grann på om jag ska smuggla med mig boken in i renoveringsdelen, låsa om mig och sen när jag läst ut boken säga att jag råkade andas in för mycket av den där skarpa lukten och däckat av. För alltså FATTAR NI HUR SPÄNNANDE BOKEN ÄR?

Vad vi gör en fredagskväll.

Vi jobbar såhär ikväll, i varsin soffa medan M letar efter någon låt som kan ha gjorts av "dom här, eller nä förresten DOM HÄR är det ju! Eller vad fan, VAD HETER LÅTEN NU DÅ?" Och jag sitter i allra högsta grad oförstående och har ingen aning.
Vad jag däremot vet är att det är ett väldigt, och då menar jag VÄLDIGT tjat hit och dit om Instagram. Instagram hit och Instagram dit. Jag blir fan tokig. Inte vidare snällt alls faktiskt.
Gemä en himla ajfån!
Eller alltså, ska ju köpa en, men måste ta död på den här först. Eller kanske sälja, det kanske är bättre än att slänga den i väggen? En HTC desire, inte så himla dålig. Host. Inte enligt M i alla fall som ju hatar Apple men älskar HTC. Han hävdar bestämt att om jag skaffar en sån där Iphone så tänker han inte hjälpa mig det minsta om det skulle bli något knas, han tänker inte påminna mig om att uppdatera än det ena än det andra. Överhuvudtaget inte röra den.
Lite småsint av honom, visst?

Published with Blogger-droid v2.0.4

Paket.

Idag hittade jag mina böcker jag knappat hem i brevlådan. Hungerspelen och Fatta eld av Suzanne Collins som jag har hör mycket bra om bara de senaste dagarna, samt Hypnotisören och Paganinikontraktet av Lars Kepler. Nu önskar jag bara lite lästid. Lugn och ro. Så jag kan lyssna på Thåströms nya platta också som han den där svinbra snubben jag bor ihop med köpte hem till mig idag.
Stillhet. Tystnad.
Mitt huvud behöver´t!

Lite kort om en fredagsmorgon.

Känslan när man inser att man snytit (snutit?) upp sista toarullen när man sitter på toaletten, är rätt miserabel faktiskt.
När man sedan kommer på att M tagit bilen till jobbet och att jag därför inte kan åtgärda det hela på hela dan känns också rätt trökigt.
Antar att jag kanske ska vara glad över att åtminstone ha två val: len och fuktig våtservett eller strävt och hårt hushållspapper så jag slapp ta till den värsta av alla lösningar, kaffefilter.

Nåja. Bra start på helgen det här. Verkligen.

Allt är relativt.

Man inser att man bor utanför stan när man sitter och dricker kaffe med en kompis som kläcker ur sig att vi snart blir grannar då han snart ska flytta till ett torp, och det där torpet ligger "på cykelavstånd". Man ba: Ehh okej. Grannar var det ja.
Fast för all del, jag gillar att bli granne med honom, så låt gå då.
Och det här fick jag tydligen till mig redan i fredags kväll men ehum, vi pratar inte mer om det nu, okej?

Men ynk då.

Den här förkylningen alltså, så himla nyckfull.
Jag fick vila sen tillslut, alla tre tog en förmiddagsvil på nästan två timmar. Men sen när vi vaknade så bultade huvvet och snoret rann som aldrig förr. Och varje gång jag snyter mig, vilket är cirka var femte minut så känns det som om huvvet ska sprängas i bitar, fast bara den högra sidan? ÅÅH, jag som trodde jag skulle komma undan med en rätt lindrig förkylning som försvann snabbt.
Så trots vilande och pigga ungar så förmådde jag inte bylsa på ytterkläder och ge oss ut. Känner mig oerhört ynklig. Men jag har i alla fall städat, dammsugit och dammat och sånt.
Får nöja mig med att vi åtminstone haft några fina dagar bakom oss, med korvgrillning på tomten, våffelätning och snögubbsbyggen bland annat.

Till mina ungar:

Jag vet att det var pga er far som ni var vakna inatt. Jag klandrar er inte, ingen vettig människa skulle kunna sova sig igenom hans hostattacker. Men nu är han ju på jobbet, så det funkar liksom inte att försöka straffa honom genom mig.
Ni är trötta, förstår ni inte det? Man måste helt enkelt vara det när man bara sovit ett par timmar under natten.
Vore fint om ni ville hajja det, så kunde vi gå ut och busa i snön sen med en pigg och glad morsa. Det låter väl trevligt, visst?

Okej, en gemensam förmiddagsvil nu då, ska vi säga så?

Published with Blogger-droid v2.0.4

Men jag vill ju också vara med i gemenskapen.

Lunchen blev mycket roligare när herr sötmoj ville göra oss sällskap. Istället för knorranden ifrån babysittern eller fäktandes i knät medan man försöker sleva in maten, så var han nu mycket nöjd med att att få ha en alldeles egen plats kring bordet. Såklart.
I eftermiddag blir det smakispremiär. Han avancerar minsann...

Published with Blogger-droid v2.0.4

Jag blev nästan frisk på kuppen.

Hur glad man blir när man bjuder hem svärisarna på våfflor, och svärfar med hjälp av M och nån snitsig maskin gör så att vi slipper lägga 8500 spänn på en varmvattenbredare?
Cirka svinglad faktiskt. Nu kan vi bada badkar igen. Och vi slipper raketduscha och ändå bara hinna tvåla in oss innan varmvattnet försvinner. Snudd på magiskt.

Annat stort: Lillsnofsan var utan napp från klockan 12 fram till läggdags. Välling, borsta tänder, ge nappen också bara: Godnatt.
Kanske ni inte förstår vidden av det här, men alltså - rätt storslaget för en onge som helst stoppar in nappen mellan varje tugga mat hon äter.
Nu är det bara den lilla detaljen tv kvar att få ändrade rutiner på.
Låt mig höra, hur ofta kollar era kids på tv?
Vi kan väl säga såhär, att hon den där 25-åringen som hade massa åsikter om hur man skulle vara som morsa, hon den där som alltså var jag i ett tidigare liv, som sa NO NO till ungar och tv. Hon skulle ge mig en stor fet käftsmäll om hon såg mig idag.

Som att det inte är tråkigt nog att vara förkyld..

Ett tappert försök att bringa ordning på alla viktiga och oviktiga papper. Kollar upp försäkringar och såna utomjordiskt tråkiga saker. Går sådär när huvvet är fullt av snor och en hals som kliar.
Hörde jag nåt om att våfflor med sylt och grädde är obligatoriskt på alla hjärtans dag i allmänhet, och vid näradöden-förkylning i synnerhet?
Ja jag tror det, om nån av oss orkar åka till affären...

Published with Blogger-droid v2.0.4

Om tråket.

Nä alltså, vilken tråkig dag det här är. Hela familjen är hemma pga förkylda. Förkylda men inte febriga och rätt pigga, men hostan tar knäcken på oss.
Men äsch. Jag vill skriva, men har just inget att skriva om, så då är det väl bättre att jag låter bli antar jag. Inte ens nån rolig lista kan jag hitta.

Förresten. Hallelujah och allt sånt där, ni ser att min header inte är suddig längre va? Hurra!

Jamen det var väl allt. Hejdå och så.

Note to self:

Lägg inte ut en annons på Blocket när du tappat rösten pga förkylning/feströkning/mycket prat. Risken (chansen?) är liksom rätt stor att någon främling ringer och vill prata, fråga massa petitesser som hur länge vi haft vaggan och såna saker. Och när du sen får exakt den frågan, svara inte: vi köpte den till vår dåvarande dotter för lite drygt två år sen.
Dåvarande. I tell you, M som gått och lagt sig men hörde samtalet skrattade så han väckte Vidar. Stackars tjej, hon visste inte riktigt vad hon skulle säga och jag ville bara få samtalet överstökat eftersom jag med nöd och näppe kunde göra mig förstådd, så jag insåg inte ens vad jag sagt förrens jag lagt på luren. Tänker att hon tror att jag med dåvarande menar att vi hade en dotter men som gått bort. Eller jag vet inte. Men vi kan väl säga att jag inte har en aning om vart jag fick ordet ifrån.
Det finns kanske en anledning till att hon aldrig hörde av sig närmre idag...

Lite trött sådär..

Klockan är 20:15, det är lördag och tre av fyra familjemedlemmar har gått och lagt sig.
M var väldigt snabb på att gå in och lägga videungen och sen blev han kvar. Jag ba: men seriöst, sova? Nu?
Han ba: Nä jag har inte gått och lagt mig för natten alltså.
Nähe nä, den går jag faktiskt inte på.

Av detta kan man väl dra slutsatsen att det blev rätt sent inatt. Eller tidigt idag, hur man nu väljer att se på det. Men det betyder ju också att kvällen igår blev himla lyckad.
Men tröttman. HERREGUD. Vi kan säga såhär: är inte jätteavis på att mina vänner som jag hängde med igår är på 30-årsfest ikväll, vilket jag ju tänkte jag skulle vara igår när jag var sjukt pepp på att göra en sån där wild´n crazy tvådagars. Men host. Tror inte det.

Hej hej dagboken.

Idag kom dagen då jag började nosa lite på verkligheten. Jag har varit på personalmöte och träffat mina arbetskamrater för första gången på ptja.. en evighet ungefär. Det var ju himla kul på alla sätt och vis faktiskt, och trots vissa dispyter mellan några få så har jag faktiskt glömt bort hur kul vi har det när vi träffas alla tillsammans. Om en månad kör vi igång - delade veckor från och med 1 mars, och ja, rätt peppad faktiskt. Ska bli skönt att få komma bort och iväg lite, känna sig saknad och behövd på samma gång. Att både få ha kakan och äta av den samtidigt. Skönt att låta M bära ansvaret för hemmet ett par dagar i veckan.

Annat stort är att lilleman ikväll ska ha sin första barnvaktspremiär. Vi slår på stort och låter honom (och storasyrran) sova borta hos morfar.
Själva ska vi hinna med en dejtingöl, sen ut på varsitt håll för att sedan mötas upp och åka tillsammans hem för att sedan sova ostört hela natten och sova tills vi vaknar alldeles av oss själva och så ska vi äta frukost och läsa lördagstidningen OSTÖRT.
Jamen varsågoda för detta dagboksinlägg, men ni förstår - jag är peppad till tänderna.

En sak till: Tycker ni jag är fasligt egoistisk när jag låter K ligga på soffan och sova lite middag medan jag piffar mig? Jag menar, i vanliga fall har hon ju slutat med det för att lägga sig skapligt om kvällarna och sova hela nätterna. Men nu tänker jag att pappa borde vilja få ut så mycket som möjligt av Kajsas vakentid när de ändå är barnvakt liksom. Ehm?

Dagens pepplåt, en goding från 95. Varsågoda igen:

Sett, hört och läst i januari.

Jag hittade en kulturlista hos Jenny som jag helt fräckt snor rakt av.

Bästa låten: First Aid Kit ”The lion’s roar” och Timbuks tolkning av "Flickan och Kråkan". Efter att ha sett Så mycket bättre och spytt lite på Mikael Wiehe efter hans uttalande "inget smuts på mina händer" då han vägrade att arbeta så känns det rätt bra att lyssna på Timbuktu istället.

Bästa nya album: First Aid Kit.

Låten jag lyssnat mest på: Se ovan, jag har lite tappat bort min musik efter att vi blev av med stereon, blir mest p3. På gott och ont. Känner mig mer uppdaterad nu än på bra länge, men jag saknar min musik.

Böcker jag läst: Avig Maria - Mia Skäringer, Änglamakerskan - Camilla Läckberg, Just kids - Patti Smith

Bästa boken: Avig Maria. Så mycket igenkännelse. Skratt och tårar. Hon är så klok hon, den där Mia.

Månadens blogg: Jag har hittat ett par guldkorn. Miss Baglady, Mama bear och The life of Linxter för att nämna några.

Övrigt bloggande: Åh men jag vet inte ja. Det gamla vanliga antar jag. Funderar lite på en sån där ställ frågor - så svarar jag, men vet inte om jag törs. Tänk om ingen vill veta nåt liksom. Pinsamt.

Tv: Vi har helt kommit av oss i serier. Jag har inte sett vare sig Greys anatomy eller True blood på evigheter. Vi väntar väl lite på att The walking dead ska dra igång igen, men jag jag har tappat suget lite på den.
Också såg vi ju Kronjuvelerna på svt play med ja. Mycket bra!

Film: Vi har väl sett en del, men bara två - eller mest en - jag lagt riktigt på minnet: Nawals hemlighet. Den bästa filmen på länge, samt Drive, också helt okej.

Gör en ni med vettja!

Ser ni vad det här är?

Joho då, det ska jag berätta; en wienersemla! Jo då, jag kom plötsligt på att min svägerska har börjat jobba igen efter föräldraledigheten och som av en händelse jobbar hon på ett café. Så jag släpade helt enkelt med mig hennes syrra och våra två bebisar också satt vi där och åt gratis lyxsemla och pratade strunt i FYRA timmar medan bebisarna SOV.
Joråsåatte. Sämre dagar har jag ju haft.
Och just det, Kajsa har ju sedan en tid gått 5 tim/dag på föris istället för 3,5. Därför kan jag nu mera åka iväg och förlusta mig sådär. Rätt så himla svinskönt faktiskt.

Published with Blogger-droid v2.0.4

Om projektet renovera trägolv.

Det här är alltså ett trägolv under renovering.
När vi påbörjade projektet lusläste vi på internätet om alla tips och råd vi kunde få. Överallt stod att läsa att det bara var att slipa golvet, göra rent mellan springorna och sen börja nåta och sen stryka över med fingret för att jämna ut. Sen, efter torkningstiden på tre dygn skulle man slipa bort all överflödig nåtning.
En (EN) krake på hela nätet hade maskerat varje springa med maskeringstejp, just för att slippa slipa så mycket efteråt, och vi ba: HAHA vilken jävla nolla. Maskera varje springa, bakom OCH framför på varje jävla planka liksom. HOHO HAHA. Stackars dumma fan tänkte vi. Och gjorde som alla andra sagt att man skulle göra - nåta och sen slipa.
Tills vi insåg hur förbannat mycket det skulle bli att slipa sen. Också såg vi det här projektet som skulle bli ett rätt billigt projekt, bli precis svindyrt. Först hyra en slipmaskin i två omgångar och köpa en himla massa slippapper för cirka en miljon (nåja).
Så alltså, vi maskerade. Eller JAG maskerade. Jag har alltså legat på knä och avverkat tejprulle på tejprulle medan M gått efter och nåtat. Men nu, NU har jag maskerat färdigt, bara några springor kvar att nåta. (Ja så ska det betsas och hårdvaxas också, men det är en annan historia.) Lyckan i det!

Och om ni vill testa på något roligt nån helg eller så, testa att renovera trägolv vettja! Kan även rekommenderas om ni önskar lite spänning i ert förhållande eller så.

28 år senare..

Spontan tanke när jag ser den här bilden: Tur att Vidar är mer lik sin far än mor sin.

Plötsligt händer det.

Jamen se där ja, den där latfisen till bebis vi har här hemma tyckte sent omsider att det var dags att börja röra lite på sig. Första vändningen check. Och ja ja, jag vet att det är himla sent, visst? Kajsa var 3,5 månad vill jag minnas när hon vände sig första gången. Men då ligger han ljusår före andra bebisar i andra områden, till exempel åt han tacos till middag igår och kan uttala nationalencyklopedin alldeles korrekt, och det är ju liksom mer än vad jag kan.

Men alltså, första snurren över till mage, hurra! Det känns ändå lite som att hela snurrarunt-grejen är den första stora anhalten på alla utvecklingsfaser den där lilla krabaten kommer gå igenom.
Rysligt nöjd tycktes han vara med sin bedrift också..

Stan i vårskrud, det är den jag gillar allra mest.

Det finns stunder då jag vacklar lite i det här husköpet, som när vi imorse vaknade upp till 17 grader i huset och utan varmvatten med en pelletspannan som hade lagt av under natten till exempel. Då känns det himla surt att inte bara kunna lyfta luren och förvänta sig att någon annan ska lösa problemet. Det får man liksom lösa själv, och bekosta det också. (Tack och lov för min väldigt händiga snubbe som kan konsten att laga det mesta.)
Men så har jag ännu en sak jag funderar lite över, det är hur jag ska klara av att möta våren på landet? Jag förstår hur tokigt det här måste låta, att möta våren på landet måste väl ändå vara det allra bästa?
Men nej, mitt allra bästa vårtecken är att gå till jobbet genom industrilandskapet och vidare upp på Kungsgatan på nysopade trottoarer med solen som värmer mig i ryggen och Lars Winnerbäck som sjunger 'Nån annan' i lurarna för mig. Bättre vårkänsla än så går inte att hitta.
Kanske får jag lov att helt ändra uppfattning när vi tänder säsongens första grill på altanen och syrenbuskarna börjar blomma. Jag vet inte. Men det är något visst med nysopade gator och lukten av asfalt, det är det.

Men när jag tänker ett steg längre, på min iver att införskaffa mig ett gäng pallkragar att sätta potatis, lök och morötter i, när jag tänker på min kommande örtodling och på alla tomater och gurkor jag ska ha i växthuset, bara den tanken får mig att inse att vi nog gjort alldeles rätt trots allt.
Trots att det var sjujävla surt att vakna upp i morse och inse att kylan inte nöjt sig med att stanna utanför huset. Och trots att den där nåtningen håller på att ta knäcken på oss.
Men pallkragarna. Växthuset.
Och 'Nån annan' kan jag ju lyssna på här hemma också. Det går ju faktiskt. Och Kungsgatan finns kvar, bara 20 minuter härifrån.
Och nu ska jag ut kombinera en barnvagns/pulkåkspromenad i skogen. Och det får man väl lov att säga, är också en av fördelarna med det här boendet.

Men snälla, låt pelletspannan fungera nu så vi slipper förfrysa här hemma utan att lägga en halv förmögenhet på en ny. Okej?

Just det. Apropå ingenting, bägge familjerna vi hängde med i torsdags och de som var hemma här i lördgas har åkt på vinterkäkis nu. Jag antar att det bara är att bunkra upp med blåbärssoppa, skorpor och rostisar för att invänta helvetet?

Gud förbarme, nu kommer vår son bli bög och det kan vi ju inte låta ske.

Det här med att Vidar nu mera sportar i min gamla babyrosa overall från 83 är något jag är mycket nöjd med, helt galet fin är den!
Tyvärr hittade min mamma den alldeles försent för att den skulle passa Kajsa, men nu kommer den väl till pass när kylan biter i kinderna.
När jag lämnade Kajsa på föris i onsdags flockades som vanligt en skara ungar kring Vidar, varav två frågade "vad heter Kajsas lillasyster?"
Jag tänker att det är så himla bra för ungarna att deras föräldrar redan vid tre års ålder visat dem vart skåpet ska stå och tydligt visat vilka färgkoder som gäller beroende på barnens kön.

När jag sedan hämtade Kajsa som sedan en vecka tillbaka sportar i en svart overall med blågrått innefoder - ett fynd för 200 hundra spänn som tidigare kostat 700 (mycket nöjd!) samt en rosa mössa (hon har tidigare haft en brun med vita prickar) - fick kommentaren "men titta hon kan ha lite färg i allafall!" av en förskolepedagog, ja men då stod det ju klart hur mycket de jobbar med det här med könsroller på dagiset. Eller hur?
Jag menar, skulle någon överhuvudtaget höjt på ögonbrynet om en pojke hade samma "färglösa" overall och en lika "färglös" mössa?
Nej just det.
Hur var det nu med den här köpkonsumtionen och att återvinna gamla plagg?
Men nej, "rätt färg" är tydligen av större vikt än att en barnfamilj låter sina ungar klä sig i begagnade kläder samt reafynd.

Jag vet inte, men jag tror bestämt vi fått ännu mer belägg för att vi gjort rätt som låter Kajsa stå i omplaceringskö. För ärligt talat, vem vill låta sina ungar gå i en bakåtsträvande förskola när det handlar om att utveckla barnen?

Jag ska bättra mig, om en livstid eller så..

Saker jag måste bli bättre på:

- Hålla bättre ordning på papper. Liknande högar som den här ligger utplacerat lite varstans här i huset. Ha lite bättre koll på papper över lag faktiskt, sortera bättre och sätta in i pärmar bakom märkta register, komma ihåg att skicka iväg viktiga papper utan att skjuta på det så det till slut blir försent och såna saker. Jag och papper rimmar väldigt dåligt ihop helt enkelt, och ändå tänker jag att jag kanske, eventuellt skulle vilja jobba som kontorist?



- Städa lite oftare bakom spisen. Som det är nu - inte så fräscht och inbringar ingen jättestor lust att ta itu med heller. Flott + damm + matrester = inte kul att städa. Jag tog en bild jag tänkte lägga upp, men insåg att jag förmodligen skulle vinna pris i årets äckligaste blogg om jag gjorde det.

- Ta till vara på rabattkuponger. Vet verkligen inte hur många hundralappar jag gått miste om i blöj/tvättlappar-rabatter. Lägger dem i plånboken, men upptäcker dem alltid när jag redan har handlat och nästa gång har de passerat bäst-föredatum.

Och så blev det fredag ännu en gång.

Trötta ungar, trött morsa. Snön yr där utanför fönstret och termometern visar på isande kyla.
Vissa menar att frisk luft ska vara bra, men det måste finnas nån gräns för vad som är bra och vad som är idioti, tänker jag och menar att det skulle vara just idioti att gå utanför dörren en dag som denna, speciellt då modell mini återigen åkt på snor och rossel.
Istället går jag omkring här hemma och flashar i mina snyggsockar som M:s mamma har gjort till mig också försöker vi hålla förkylningen borta med hjälp av himla många apelsinklyftor.




Ni vet att det är av största vikt att sockorna matchar minst en matta i hemmet, va?

Torsdagssvammel.

Att jag imorse tänkte att morotssoppa och pannkakor vore en bra idé att ha till middag, är en sak.
Att komma hem efter att ha hängt ute på landet med en skock sjövilda ungar en hel dag för att sedan ta tag i de där middagsplanerna när klockan redan är slagen middagsdags, det är en helt annan.
Nu är jag så trött i huvvet att jag stupar. Och imorgon är det fredag, visste ni det? Jag gjorde inte det nämligen, känns som det var i typ förrgår Kajsa skrämde oss med det där kräket. Men det förstås, fredag tackar man ju inte nej till, åtminstone inte jag. Helgen ska för övrigt spenderas med att nåta. Alla som vet vad det är, upp med en hand!
(Jag får ont i knäna bara av att tänka på´t.)

Varsågoda för svammel.

Hur det går till när vi ska enas om tapeter.

Ja alltså, tapeter är ett rätt hett ämne här hemma och är ständigt på tapeten (ursäkta). Men H E R R E G U D så många det finns att välja bland.

Jag: Den här! Svinsnygg! *Pekar på skärmen*
M: Men vi ser ju skog ifrån vilket fönster vi än tittar, då behöver vi ju inte ta in skogen?
Jag: Nähe okej, den köper jag. Men den här då, den skulle bli skitsnygg!
M: Men gult!? Hela huset är gult, räcker inte det?

Osv osv osv...

Sen packade vi in oss i bilen för att åka in till en tapetaffär, för jag vet inte, men det kändes som det skulle gå lättare om man fick känna och titta på dem irl så att säga. Och hör och häpna, det gjorde det visst också.
Vi föll pladask för den här snyggingen.
Problemet? Svindyr. Såklart. Vi lär oss aldrig att kolla prislappen först, men alltså turkost och rött (som ju våra köksmöbler är) råkar ju vara min bästa färgkombo, så kanske blir det dem ändå. Två rullar liksom, allt som krävs.
Och just som jag skriver det här visas Åhlénsreklamen på teven, den om att mycket färg i hemmet är bra. Att det får igång kreativiteten osv.
Det avgjorde nog saken.