2011-01-19

Envishet.

Jag satt och läste upp en rad inbjudningar jag har fått över facebook. Det var en tatueringsmässefest, en 30-årsfest och en 'hålanfest' bland några.
Martin började genast muttra om varför inte han blev bjuden på några roligheter. Jag sa att han såklart säkert också är bjuden, bara att han inte har facebook. Och gav honom åter en gång tipset att skaffa ett konto han också.
Men nej. Blankt nej. Min kille kommer aldrig bli med facebook.

4 kommentarer:

nataber sa...

ska ni på hålanfesten? vi skaaaa :) å martin räknas väl med dig, så har jag alltid tänkt. :*

jos sa...

Haha, sådär är Jon också. Kan muttra över att han minsann aldrig får veta något. Han gav ju iofs vika och skaffade ett konto när han gick på föräldraledighet, men nu tror jag inte han loggat in på ett halvår eller så..

Fifi sa...

Tufft att stå emot! Jag hade tänkt att aldrig skaffa FB, men det höll inte särskilt länge…

Ja, det är kul det där med kaffekokaren. Sedan tar det väldigt lång tid att tillaga allt på den, men det är själva grejen som är kul!

Lisa sa...

Nat: Jag tror att jag hoppar festen, men Martin ska nog dit.
Och ja det är väl så de flesta tänker antar jag. =)

Jos: Nä han tycks verkligen inte heller vara ett fan av facebook, väldigt sällan jag ser honom där inne. Men han var tapper han också som stod emot så pass läng som han gjorde.

Fifi: Jag hade också den visionen, att aldrig bli med facebook, men det dröjde inte länge innan jag var fast. Och det har ju onekligen sina fördelar.