När jag var själv med Kajsa när hon var nyfödd tyckte jag att det var rätt läskigt och jag kunde för allt i världen inte begripa hur jag skulle få något gjort. Duscha? Laga mat? Det tedde sig liksom helt omöjligt den där första tiden ensam med henne.
Men nu när K är på dagis och M inne i stan så förstår jag inte hur jag tänkte riktigt?
Herregud, det är ju rena semestern det här!
Men ärligt talat, om det blir något gjort?
Jo då, om man räknar att läsa bloggar som att få något gjort så.
Men så får man ha i åtanke att jag varit vaken sen strax efter två inatt också.
Published with Blogger-droid v1.7.4
7 kommentarer:
Hihi, känner igen det där. Att vara ensam med bebis känns som semester.
Ja visst är det märkligt! Man vill liksom säga till sig själv, då när man bara hade en endaste liten skrutt, "Njut för sjutton gubbar, njuuuut!"! Storebror i det här hemmet är fortfarande inte helt förskolefrälst och han får bestämma rätt mycket själv över det där. Not so much blir det med andra ord.
Haha, mitt i prick! Vi hann knappt äta när Saga var nyfödd...
Jag kan tänka mig att det blir annorlunda med andra barnet. Första gången när Niklas åkte till Norge efter att Elly fötts trodde jag att jag inte skulle klara någonting. Typ hur ska jag kunna byta blöjja när jag är själv? Gå på toa? Äta? Gå ut med Elly. Det var nästan lite läskigt.
Vilken sötnos!
& det är skönt att höra att man vänjer sig & kommer in i det där med att vara ensam med bebis. För jag kan tänka mig att det precis i början känns om en omöjlighet :)
Men herre gud får man komma och ta ett litet bett i hans kinder eller? Jag tror att det var bra för mig att jag hade skolats in med S:et. Det blev aldrig nån sån bebischock för mig. Även om det var lite småläskigt att vara ensam alldeles i början.
Jos: Jamen visst gör det! Annat var det med Kajsa, då var jag på helspänn hela tiden när jag var själv med henne i början.
Fröken K: Haha ja precis! Jag tror att förskolan är lite räddningen för oss, annars hade det nog blivit kaos totalt. Fast jag antar att det är en vanesak där också.
Lotta: Inte vi heller, himla märkligt att vi hinner göra det nu med två liksom. =)
Fifi: Fast när Niklas åkte till Norge första gången så var det ju inte för bara några timmar så du kunde skjuta upp duschandet tills han kom hem, så att det var sjukt skitnödigt för sig har jag all förståelse för. Jag hade varit snäppet på livrädd.
Tina: Hihi tack!
Det gör man, hur omöjligt det än ter sig i början men efter en vecka så känns det som man inte gjort annat än varit mamma. Dock tycker jag bara att det gäller mina ungar, att ta hand om andras - eller ens hålla en annan bebis - är fortfarande rätt läskigt. =)
Josefine: Gört! Om det finns några kinder kvar efter allt pussande. ;)
Ja du hade ju lite vanan inne där med S:et, fast att det är lite läskigt att vara ensam går nog inte att komma ifrån.
Skicka en kommentar