Kära lilla vän, du som bott i min mage i nio månader nu. Idag är dagen då du enligt alla beräkningar ska komma ut och hälsa på din familj, på din storasyster och dina föräldrar som ju längtar så mycket efter dig.
Men ärligt talat hörru, idag är en himla dålig dag att födas på. Det är en dag som förvisso vi, dina föräldrar sett med glädje fram emot, men resten av världen förknippar den här dagen, den 11/9 med så väldigt mycket hat och ondska. Så jag tänker att vi kanske kan vänta några dagar med att ses, okej?
Dessutom regnar det något alldeles förskräckligt ute, inte heller så himla skoj.
Ska vi säga att vi kan ses någon gång runt torsdag, fredag? låter det rimligt?
Då slipper du leva dina första dagar i kaos dessutom. Det låter väl fint?
Men annars ska tilläggas är du himla välkommen när som helst, det är mest din mamma som är lite trött och kräsen just nu och som kanske ställer lite väl höga krav på dig..
Vi ses snart kära du!
3 kommentarer:
Hoppas det inte är en liten trotsig bäbis nu då, som tycker att det är roligt att komma ut när det "passar" som sämst!
Haha, verkar som att den lydde och åtminstone undvek 11 september. Skönt!
Japp, än så länge sköter den sig exemplarisk där inne. Det må låta skitdumt att önska den kvar ett tag till, men här hemma råde som sagt kaos för tillfället.
Skicka en kommentar