Man är nog som bäst förälder när man inte är förälder, eller?

Det är ju som bekant väldigt lätt att vara förälder och uppfostra barn på bästa möjliga sätt - när man själv inte är förälder.
Innan vi fick Kajsa tänkte jag till exempel att aldrig att mina ungar ska sitta inne och kolla på tv bara för att jag behöver tid till att typ duscha/laga mat/städa. Tyckte att det nog var lite höjden av lathet liksom. Och så hade jag någon vision om att våra ungar minsann ska vara ute i ur och skur och få lite rosor på kinden och solsken i blick och sånt istället för att sitta inne med tekniska prylar. Och okej, sen vi flyttade till hus är vi ute väldigt mycket, men det här med tv-grejen. Håhåjaja.

I samma veva som jag tänkte allt det där befängda vet jag också att jag hade en bestämd åsikt kring det här med mat. Jag tänkte då rakt inte ge ungarna halvfabrikat utan det skulle vara ekologiskt och det skulle vara hemlagat. Och för all del, någonstans anser jag väl det fortfarande - för vem vill egentligen stoppa i sin unge beteckningar som ingen ens vet vad de står för?
Men alltså hörrni. Den här veckan kan nog gå till historien då den här familjen levt på enkom halvfabrikat.
Det har serverats Mamma scans köttbullar med makaroner och rårivna morötter, frysta fiskpinnar med potatis och ärter, falukorv och makaroner samt pytt i panna.
Och Kajsa? Ja hon jublar naturligtvis.

På tisdag börjar K på dagis igen efter att ha varit hemma och lärt känna lillebror lite den här veckan. Och det jag ska säga nu kommer säkert få många att gå i taket, men snälla, lyncha mig inte. Men såhär tänker jag kring det: Skönt, då vet jag att hon får i sig ordentlig mat.
För just nu är det som det är med både kosthållning och rutiner här hemma. Men när det där förbenade badrummet är klart och vi slipper hantverkare och ha köket fullt med badrumsprylar så är det banne i mig det första vi ska ta tag i.