2011-09-19

Om snällheten och att visa tacksamhet.

Efter de senaste veckornas motgångar och möten med mer eller mindre otrevliga människor som försenade rörmokare och DHL-bud som dumpar av badrumsmöbler för 40.000 på vår garageuppfart (i spöregn, trots att jag vänligt bad om att få dem inkörda tre meter till in i garaget) - så känns det himla fint att på samma dag stöta på en hel drös vänliga och serviceinriktade människor.

Som idag, mattläggaren kom och kollade på badrummet och ba 'jag kommer imorgon, så här kan ni ju inte ha det när ni precis fått hem en bebis!'
Och lite senare när vi var och köpte kakel och frågade om vi skulle behöva släp för att hämta hem det när det väl kommit till butiken, så frågade han var vi bodde och erbjöd sig att köra hem allt kakel till oss när han slutat jobbet eftersom han hade tillgång till tjänstebil och ändå bodde på vägen. 'Så slipper ni tänka på att fixa släp och böka in hit'. Och jag ba 'tack, tack och TACK! Jag ska alltid handla kakel hos er!' (För det kommer jag ju behöva köpa så jävla många gånger vill jag mena. Ehm..)

Och lite senare kom det en leverans till dörren med en hel pappkasse trattkantareller och då var jag så till mig av all snällhet att jag höll på att ta till lipen. Nu har vi mer svamp i frysen än vi någonsin haft, och då ska tilläggas att vi gillar att plocka svamp. Jag vet inte om det säger mer om oss som svampplockare, eller om det är det faktum att en nybliven tvåbarnsfamilj i renoveringstagen genererar ovanligt mycket snällhet hos folk.

Och när jag ändå håller på och berättar om alla godhjärtade människor därute, måste jag även nämna barnmorskan som var med när V föddes. Den kvinnan gott folk, hon var fan magisk. Så magisk att jag alldeles nyss satte in en Dagens ros i lokaltidningen. Första gången jag bemödar mig med en sån sak, men jag har så länge tänkt att jag måste bli bättre på att visa uppskattning och inte bara spy galla över folk som på ett eller annat sätt inte behagar mig.
En ros i tidningen borde alla få som förtjänar det kan jag tycka. En liten gest för visad tacksamhet kostar inte så mycket, och jag tror bestämt ängeln till barnmorska kommer bli hemskt glad, det hade åtminstone jag blivit.

3 kommentarer:

Johanna sa...

Härligt att folk är så snälla!

Jag kom förresten på att jag känner en till bebis som heter Vidar, vars mamma heter Lisa! Hehe. (Mitt ex och hans tjejs bebis är det :)). Small world och allt det där.

Linnea Östling sa...

Undra fall folk blir extra snälla när man har en bebis med sig. Jag menar , det är ju svårt att vara otrevlig mot nån som kommer med ett sånt där gosigt litet pyre liksom! himla fint namn han fick föresten!

Lisa sa...

Johanna: Haha det var ju faktiskt ett märkligt sammanträffande. Jag vet bara en Vidar och det är just Vidars namne, en kompis heter Axel Vidar och det kan kanske vara en av världens bästa snubbar, så ja, Vidar fick det bli. =)

Linnea: Ja det är väl så, helt plötsligt blev folk supersnälla precis överallt. Det är nog det som är tricket - att alltid bära omkring på en nyfödd, typ på viktiga bankmöten och husvisningar och sånt. :)