2012-02-15

Men jag vill ju också vara med i gemenskapen.


Lunchen blev mycket roligare när herr sötmoj ville göra oss sällskap. Istället för knorranden ifrån babysittern eller fäktandes i knät medan man försöker sleva in maten, så var han nu mycket nöjd med att att få ha en alldeles egen plats kring bordet. Såklart.
I eftermiddag blir det smakispremiär. Han avancerar minsann...
Published with Blogger-droid v2.0.4

8 kommentarer:

jos sa...

Heja sötmojen! Är ju skönt när dom kan börja sitta med vid bordet, lugnare för alla liksom.

Zahra sa...

Minns också hur skönt det var när Anya kunde sitta i stolen. Då slapp vi sitta i vardagsrummet & äta eller kasta i sig maten medan hon osv. Himla mycket mysigare när hon är med när vi äter. :)

Omentjej sa...

Åh vilken lycklig liten sötnöt! Så himla gullig, och nöjd och glad! :)

Josefine sa...

Åh vad skönt! Och så jäkla gullig. De där kinderna och ögonen...

Johanna sa...

Tänk vad han växter, han föddes ju precis!

Maria sa...

Vad stor han blivit, och så otroligt söt!!

Fifi sa...

Tänk att han redan är så stor att han kan sitta med vid bordet!

Lisa sa...

JOs: ja det blev en väldig skillnad, nu tycker han att det är skitkul att sitta med.

Zahra: Jamen eller hur! KÄnns fint att få äta i lugn och ro (nåja) igen..

Omentjej: Hihi ja visst! Mycket nöjd. =)

JOsefine: Jag vet, de där ögonen alltså!

Johanna: I KNOOW! Helt galet!

Maria: Hihi. Tack. =)

Fifi: Ja, knasigt är det. Han låg ju på mitt bröst och var lika liten som Kajsas docka nyss liksom.