Det finns stunder då jag vacklar lite i det här husköpet, som när vi imorse vaknade upp till 17 grader i huset och utan varmvatten med en pelletspannan som hade lagt av under natten till exempel. Då känns det himla surt att inte bara kunna lyfta luren och förvänta sig att någon annan ska lösa problemet. Det får man liksom lösa själv, och bekosta det också. (Tack och lov för min väldigt händiga snubbe som kan konsten att laga det mesta.)
Men så har jag ännu en sak jag funderar lite över, det är hur jag ska klara av att möta våren på landet? Jag förstår hur tokigt det här måste låta, att möta våren på landet måste väl ändå vara det allra bästa?
Men nej, mitt allra bästa vårtecken är att gå till jobbet genom industrilandskapet och vidare upp på Kungsgatan på nysopade trottoarer med solen som värmer mig i ryggen och Lars Winnerbäck som sjunger 'Nån annan' i lurarna för mig. Bättre vårkänsla än så går inte att hitta.
Kanske får jag lov att helt ändra uppfattning när vi tänder säsongens första grill på altanen och syrenbuskarna börjar blomma. Jag vet inte. Men det är något visst med nysopade gator och lukten av asfalt, det är det.
Men när jag tänker ett steg längre, på min iver att införskaffa mig ett gäng pallkragar att sätta potatis, lök och morötter i, när jag tänker på min kommande örtodling och på alla tomater och gurkor jag ska ha i växthuset, bara den tanken får mig att inse att vi nog gjort alldeles rätt trots allt.
Trots att det var sjujävla surt att vakna upp i morse och inse att kylan inte nöjt sig med att stanna utanför huset. Och trots att den där nåtningen håller på att ta knäcken på oss.
Men pallkragarna. Växthuset.
Och 'Nån annan' kan jag ju lyssna på här hemma också. Det går ju faktiskt. Och Kungsgatan finns kvar, bara 20 minuter härifrån.
Och nu ska jag ut kombinera en barnvagns/pulkåkspromenad i skogen. Och det får man väl lov att säga, är också en av fördelarna med det här boendet.
Men snälla, låt pelletspannan fungera nu så vi slipper förfrysa här hemma utan att lägga en halv förmögenhet på en ny. Okej?
Just det. Apropå ingenting, bägge familjerna vi hängde med i torsdags och de som var hemma här i lördgas har åkt på vinterkäkis nu. Jag antar att det bara är att bunkra upp med blåbärssoppa, skorpor och rostisar för att invänta helvetet?
9 kommentarer:
oh, hoppas det blir varmare snart! Inbillar mig dock att rätt många HAR typ 17 grader i hus som standard?! (Galningar).
Haha.. lustigt. När jag läser här tänker jag "ÅHHHH jag vill också bo på landet och kunna plantera och så och sitta i trädgården och läsa!"
Vi brukar ha +23 som standard inne, haha. Effektiv värme från kakelugn. :)
Vänta du bara, då grönskan börjar komma så glömmer du allt angående asfalt. :)
Åh, mitt drömhus på landet gick oss ur händerna i går. Känns lite skönt att bli påmind om varför vi inte är redo för det ännu. (Men du kommer såklart få det toppen i vår. Och ja, det är värt det!)
Åh, nu längtar jag till våren! Nysopade gator är fantastiska, särskilt för en cykeltok som jag!
Uh, hoppas ni slipper kräksjukan! Niklas var magsjuk i några dagar, men jag klarade mig som tur var.
Hjälp vad jag längtar till våren när jag läser det här. (Och jag blir så sjukt nostalgisk när jag vet precis vilken väg du går, finaste vägen i hela stan, och precis samma låt som jag själv brukade ha i öronen när jag gick i Norrköping om våren och ÅH vad jag längtar hem nu!)
Men usch, hoppas verkligen att ni slipper kräkhelvetet! Det finns verkligen inget värre...
Å, å, å, hoppas ni klarar er undan vinterkräken.
Och såklart har ni gjort rätt med huset, fasen vad mäktigt att bara HA ett hus!
Ett eget hus låter underbart - men jag är också fasligt orolig för dom där problemen som dyker upp som man liksom behöver ta ansvar för själv. Just nu bor vi i något slags mellanläge, vi äger ett radhus som ingår i en bostadsrättsförening - så vi äger allt inuti men föreningen tar ansvar för utomhusdelen som att måla om huset, skotta snö och klippa gräsmattor - det tycker jag är en ganska bra deal=) Även om jag längtar lite efter att ha min egen trädgård (och en trädgårdsmästare haha).
D T: Hehe ja det är nog så, fast jag fattar det då rakt inte. Svinkallt ju!
Josefine: Jo det är ju himla fint det också, det är det. =)
Sus: Ja vi har också uppemot 20+ här hemma.
Den där Jenny: Men nej vad tråkigt! Uh som jag hatar den där besvikelsen när man byggt upp hela sin framtid och planerat minsta vrå och så blir det inget köp. Hoppas ni hittar något bättre snart.
Fifi: Ja nysopade gator är härligt det!
Vi tycks slippa kräkis den här gången också, peppar peppar osv.
Regnsjuk: Hihi ja men visst är det den bästa delen av stan? Industrilandskapet, så himla fint. Oxkså så gillar jag Kungsgatan också, speciellt på våren då alla studenter samlas på torget och lapar sol och äter glass. =)
JOhanna: ja tack och lov så verkar vi slippa det som sagt.
Och ja, det är rätt häftigt faktiskt. Fast nu, när mina knän blöder (nåja) efter att ha maskerat varje jävla springa på trägolvet känns det sådär. Hehe
Tina: Det låter ju svinbra faktiskt! Bra deal att låta nån annan sköta om allt det utvändiga. Trädgård är ju dock fint att ha..
Skicka en kommentar