Med tanke på de senaste dagarnas ordbajsande är det lätt att tro att jag inte har något liv. Men det har jag ju. Det är bara så himla lätt att ordbajsa oväsentligheter när man har en sån där smartphone.
Jag har alltså inte varit och fött barn under en hel dags frånvaro härifrån, jag har väl bara velat påvisa att jag faktiskt har just ett liv.
Idag har jag till exempel suttit iförd full regnmundering i en sandlåda och tänkt att det hade nog varit rätt angenämnt om det inte varit för känslan av att bebis skulle pressa sig ut ur övre delen av magen. Jag har också tagit död på en fästing storlek enormus gigantus som Kajsa med stor inlevelse studerade på vardagsrumsgolvet (nackdelen med utekatt på landet). Också har jag köpt blöjor storlek mini och ätit en Napoleonbakelse.
Bakelsen med sällskap var helt klart det bästa på hela dagen, det och att Kajsa villigt lät sig mutas med en kanelbulle och en päronmer. Annars brukar jag försöka hålla mig borta från att fika på såna där caféer när Kajs är med, det är inte riktigt hennes kopp av te. Förmodligen inga ungars kopp med spring i benen, men ibland så.
Ikväll tänker jag inta soffläge och påbörja säsong fyra av True blood, jag kan inte riktigt med ord beskriva hur mycket jag längtat. Himla bra drag av M att hålla sig borta just ikväll alltså. (Om man bortser ifrån att han ska äta kräftor med jobbet och jag varit sinnessjukt sugen på kräftor ungefär hela sommaren.) Men True blood alltså, ensam i soffan. Win på den!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar