Trots att Kajsa är snart två år så går de gånger hon sovit hela nätter i vår säng att räkna på en hand. Både hon och vi sover bäst när hon sover i hennes egen säng. Dock tar vi ofta upp henne till oss när hon vaknar på nätterna eller väldigt tidigt på morgnarna med förhoppning om att hon ska somna om.
Här gäller det då att tänka på några extremt viktiga saker, annars är det liksom lögn i helvete att få henne sova. Inte en tum av kroppen får man röra. En vick på stortån kan ödelägga hela somna-om-processen. En liten rörelse för att torka bort dregel från mungipan så har man ett barn klängandes överallt trots att man varit tämligen säker på att hon somnat.
Imorse bar vi över henne till oss vid 05:15 då varken M eller jag tyckte det var någon bra idé att börja helgen så tidigt.
Efter att ha legat blick stilla i en evighet råkade jag ta ett lite djupare andetag mot min tidigare avslappnade andning. Det lilla snedsteget resulterade i 'mamma, hej mamma, vakna mamma!' runt 06:15. Detta trots att jag sekunden tidigare sneglat på henne och sett att hon haft hundkräkets öra upptryckt under näsan, nappen i mun och väldigt tunga ögonlock.
Men nej då, en felandning och lördagen började med frukost runt halv sju.
Nu, ska dock påpekas, är barnet väldigt trött och redo för förmiddagsvil. Jaha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar