Ett preggos klagan.

Fem veckor kvar av den här graviditeten och jag börjar lessna rejält. Blir så jäkla frustrerad när jag tvingas inse att jag faktiskt inte klarar av att göra alla de saker jag vill. Som det där stenröset tillexempel. Att stå dubbelvikt och gräva upp stenar och lägga över dem i skottkärran, det känns som jag ska kväva mig själv till döds ungefär. Och ryggen, aj! För att inte tala om hur ont det gör när bebis tar spjärn och pressar rumpan eller ryggen mot övre delen av magen. Det liksom bränner och känns som bebis ska spränga sönder hela magen och komma ut från helt fel ände.
Med andra ord är det väl inte ens att tänka på att påbörja alla andra projekt, som att plantera om buskar och stockrosor och gräva nya land.
Men alltså hatar att bara sitta på röven och känna mig som en jävla heffaklump. Jag vill fixa och dona i trädgården, bidra lite till att få det fint. Och nej, det är inget alternativ att be M göra grovjobbet, han jobbar heltid samtidigt som han ska renovera badrum och fixa iordning en bil till nästa vecka.
Så snälla, låt det här fyra, fem, sex veckorna gå undan. Eller ge mig en släng av min förra rosa flufffluffgraviditet där jag kunde bestiga berg på övertid. Typ.

Published with Blogger-droid v1.7.4