Jag fick en kommentar av Alex till förra inlägget som undrade hur vi tänkt dela upp Kajsas 15-timmarsveckor. Och eftersom jag funderat rätt mycket kring hela 15-timmarsfrågan själv så ägnar jag ett inlägg åt det istället för att svara i kommentarsfältet.
Att Kajsa alls skulle gå på dagis under min graviditetsledighet och föräldraledighet har inte alltid varit en självklarhet. Dels på grund av dagisets regler att inte låta några 15-timmarsbarn vara där utöver deras satta tider 9-14 tis-tors. Detta hade nu efter flytten inneburit att jag skulle behöva ta bilen in till stan för att lämna henne och sedan, fem timmar senare åka in igen för att hämta henne. En väldigt dyr och himla opraktisk historia alltså. (Vi har inte fått någon dagisplats här i närheten än.)
Vi frågade snällt om det fanns någon möjlighet att Kajsa kunde få vara på dagis 11-16 tis-tors istället. Då räcker det med en vända till stan för min del och så hämtar M hem henne igen när han slutar jobbet. Och jo men visst, de förstod vår situation och bejakade våra önskemål. Fint så.
Det var den aspekten ur det hela.
Men sen då, den viktigaste frågan. Gör vi rätt som låter Kajsa gå på dagis när jag är hemma hela dagarna? Enligt vissa (mest 50-talister) så är det inte alls särskilt okej. 'Maken på lathet!' Och 'klart att Kajsa ska få vara hemma i trygga hemmet! Det är där hon trivs bäst, det är där hon får all kärlek'.
Och kanske det vanligaste: 'Inte hade vi några såna möjligheter när våra barn var små, jag hade minsann alla barn hemma när jag var föräldraledig och det har då rakt inte gått någon nöd på dom!'
Och ja ni hajar, listan på argument kan göras lång.
Och när jag efter att vi bestämt oss för 15-timmars, fick alla de här påståendena kastade i ansiktet så vacklade jag. Gör vi verkligen rätt? Är det bättre att ha henne hemma och leta upp en öppen förskola att gå till ibland? Kommer hon känna sig ivägschasad när bebis kommer om vi skjutsar henne till dagis?
Efter ungefär tusen vändor fram och tillbaka, efter att ha vridit och vänt på alla för och nackdelar vi kunnat komma på så blev svaret att ja, det är klart att Kajsa ska få gå på dagis!
Hon skolades i januari i år och har sedan dess älskat att gå dit. Hon har pekat på dörren, tagit på sig stövlarna och ropat efter Dexter (hennes dagiskompis). Hon vill till sitt dagis. För att inte tala om hennes utveckling! Ord forsar ur henne när hon kommer hem därifrån och hon lär sig att samspela med andra barn i hennes ålder. Vi anser att det nog snarare hade varit grymt att låta henne gå miste om allt det där. För när allt kommer omkring, hur kul är det egentligen att gå hemma hela dagarna med en mamma och en skrikig lillasyster/lillebror?
Givetvis är det viktigt för henne att knyta an till hennes nya syskon, men det finns det gott om tid till. Fyra hela dagar i veckan och både för och eftermiddagar för att vara exakt.
Och jo, det finns faktiskt lite egoistiska skäl bakom beslutet också. Det måste ju vara förbaskat jobbigt att gå hemma med två blöjbarn under så lång tid och visst, klart jag hade fixat det. Men till vilket pris?
Och så ska vi inte glömma bort bebisen, närheten och kvalitetstiden med liten måste också tas i åtanke. Det finns ju inte en möjlighet att jag kan ge bebis lika mycket uppmärksamhet och närhet (och inte Kajsa heller) när man hela tiden har någon annan som pockar på ens uppmärksamhet.
7 kommentarer:
Helt rätt beslut tycker jag! :o)
Jag tycker att du gör helt rätt! Som du säger får ju du och bäbisen kvalitetstid och du blir inte helt sönderstressad och kan därmed vara en bättre mamma till båda!
Klart tjejen ska få gå till dagis och träffa sina kompisar! Där får hon stimulans på ett sätt som ni inte kan tillgodose hemma. Jag tycker också det är rätt beslut. Helt enkelt win-win för ALLA! Och du, det där dåliga samvetet man bara får av vissa som tycker en massa- skit i det! ;-)
Föresten, vad glad man blir att höra att förskolan kunde vara flexibla och ändra för att det skulle passa era behov.
Jag har också tänkt en hel del på det där på sistone så jag skrev också ett inlägg om det.
Jag tror att det är bra för alla parter, som du skriver - mamma som känner att hon räcker till, storasyster som får vara med jämnåriga och bebis som får kvalitetstid.
Helt rätt!
Lyssna på dig själv och skit i alla krav du känner utifrån. Har själv varit precis där. Samvetet är aldrig på ens sida när man behöver det :)
Det här med att vara förälder är ju svårt på ganska många plan, stora och små funderingar hela tiden. Men det svåraste av allt tycker jag ändå är hur man ska förhålla sig till alla som ska lägga sig i, tycka och tänka kring hur VI uppfostrar vår dotter, hur VI väljer att göra. Det är svårt att inte ta åt sig och känna att man gör lite fel hur man än gör liksom.
Men tack för era fina ord! Jag vet ju att det vi gör är det rätta för Kajsa, sen ska jag bara försöka bortse från alla andra som tycker det motsatta.
Och också viktigt att poängtera är att jag givetvis inte tycker att föräldrar gör fel som låter sina barn gå hemma - det måste ju varje förälder ta ställning till utifrån just deras barns behov och utveckling.
Skicka en kommentar