Lite om trots, mer om glädje.

Jag hade tänkt gnälla lite. Beklaga mig över att vi är tillbaka i vardagen igen med en M som jobbar hela dagarna. Jag hade tänkt skriva om Kajsas intågande i 2-årstrotsen och om hur hon kan vara precis överjäkligt jobbig när hon sätter den sidan till, hur hennes vokabulär så många gånger förvandlas till ett enda stort NEJ.
Men just idag, just nu, lägger jag det åt sidan. Hon har nämligen roat både sig själv och mig hela förmiddagen genom att springa naken i trädgården och serverat mig gräskakor och sagt "asego" (oklart om hon menar att den är asgod eller varsegod, men jag gissar på det senare), medan hon nickat nöjt åt sina bakverk. Ibland har hon doppat rumpan i plastpoolen och förtjust skrikit 'ooj ooh, kiss kiss!'
Det är med andra ord väldigt svårt att ens tänka sig att hon emellanåt kan förvandlas till ett litet monster när hon inte får som hon vill.

Men har man vant sig vid semester och tresamheten så ter sig vardagen lite lite tråkigare jämförelsevis. Det är ju faktiskt väldigt mycket roligare att vara samlad hela familjen. Men nåja, jag får ta det. Det borde inte vara mer än sex veckor kvar innan vi får lite långledigt ihop igen. Dessutom vet jag att jag för en tid sedan hyllade vardagen, så jag antar att det bara är en vanesak där också..

Published with Blogger-droid v1.7.4