Den där tokigt söta ungen jag har här hemma, som jag älskar så mycket att jag nästan går av, hon som så ofta på senaste tiden gjort att jag vill slita av mitt hår i förtvivlan. Ni vet hon?
Idag när jag stod i trädgården och tog bort vissna blad från en stor pelargon kom hon fram till mig med ansiktet alldeles nära mitt, tittade mig allvarligt i ögonen och sa 'nej mamma, aja baja. Blomma ont!'
Söta älskade unge, klart man måste tillrättavisa mamma när hon gör illa blommorna sådär.
Och så bra att allt mitt tjatande inte varit helt förgäves!
2 kommentarer:
Åh, vad sött! Hon förstod nog att det var precis vad du behövde.
Ja hon gjorde nog det! Det är tur att allt det gölliga väger över med hästlängder, annars hade det inte varit särskilt skoj.
Skicka en kommentar